1. Eva Ruze. För dig som inte känner till Eva Ruze är hon Aftonbladets relations"expert". Förra helgen tyckte hon att en kvinna som inte ville skaffa barn med sin nya man eftersom hon redan hade två barn sedan tidigare skulle skaffa barn med honom ändå. Något kvinnan dessutom hade sagt till mannen redan när de blev tillsammans. Att hon inte ville ha fler barn alltså. För att en relation skall vara "dynamisk" och man måste kunna ändra sig.

Föda barn var sist jag kollade knappast en aktivitet man ägnar sig åt för att göra andra glada. Eller för att behålla "dynamiken" i en relation. Eva Ruze är lätt Sveriges mest irriterande och förstockade skribent. Varför människor över huvud taget ber om hennes råd är och förblir ett mysterium.

2. DN. Kanske Sverige mest Stockholmsfixerade, bajsnödiga och hybrisdrabbade tidning. Som dessutom, trots sina enorma resurser, inte någon dag i veckan lyckas prestera mer än medioker läsning. Vilket i och för sig gör Bonniers hat mot presstödet begripligt. Utan presstödet skulle inte Svenska Dagbladet överleva och då MÅSTE vi alla läsa DN om vi vill läsa en rikstäckande morgontidning. Konkurrera med kvalité är man uppenbart oförmögen att göra i alla fall. Trots att man är Sveriges största morgontidning.

I onsdags fick jag det slutgiltiga beviset för hur extremt usel DN faktiskt är. I ekonomibilagan refererades det till en forskningsrapport som visat att den som har ett ringfinger som är längre än pekfingret har alla förutsättningar i världen att bli en framgångsrik affärsman. Att vara just man var tydligen också avgörande. För det vara bara män som hade ingått i studien. Och DN sin stofila vana trogen illustrerade naturligtvis sin artikel med, just det, en manshand. I naturlig storlek. En manshand. Naturligtvis. Att artikeln inte handlade om mitt kön fattade jag så fort jag såg bilden. Mina fingrar är ungefär lika stora som prinskorvar. Mitt ringfinger är dock längre än mitt pekfinger. Och det kändes förstås lovande. Men på manshanden i naturlig storlek gick det ungefär två prinskorvshänder. Jag kommer med andra ord förmodligen aldrig bli en framgångsrik affärsMAN.

I juni är jag äntligen befriad från min prenumeration. Då kommer istället Svenska Dagbladet landa på mitt hallgolv varje morgon. På deras ekonomiredaktion har man sedan en tid tillbaka börjat arbeta medvetet med jämställdhet. Det märks. Det märks också väldigt tydligt att DN inte gör det. Överhuvudtaget. Så tack snälla DNs ekonomredaktion för att ni slutgiltigt gjorde mig till en trogen Svenska Dagbladet-prenumerant.

Med början i juni kommer mina kvinnligt undermåliga prinskorvshänder att vända Svenska Dagbladet-sidor istället för DN-sidor vid mitt frukostbord. Inte för att jag tror ni bryr er. Era tidningsläsare är tydligen enligt er ändå bara män.

3. Häxbränning. Tydligen har vi i Sverige åter börjat ägna oss åt att bränna häxor på bål. En anrik svensk tradition. Nu i modern tappning. På juristlinjen fick jag lära mig att någon absolut sanning inte existerar. Det enda som existerar är olika versioner av ett och samma skeende. Just nu är det öppen jaktsäsong på Liza Marklund. För att hon kallat boken "Gömda" för en sann historia.

Nu väntar jag med spänd förväntan på att vi skall börja leka häxprocess och kasta Liza Marklund i närmsta göl och se om hon flyter eller sjunker. Hon har ju ändå gjort sig skyldig till det mest fruktansvärda av alla brott en kvinna kan begå; att bli framgångsrik. Och sånt kan vi INTE låta förbli obestraffat.

Sverige äcklar mig. Och då ska vi tydligen ändå vara världens mest jämställda land.

Jenny Wennberg