En strukturell förändring, som kan locka tveksamma åter till partiet och göra de redan övertygade ganska, eller relativt nöjda. Marita Ulvskog högst på listan sammanfattar pragmatikern Mona Sahlin; hennes första valkampanj som partiledare, EU-valet nästa år, måste bli en vacker framgång.

För detta behövs ett känt och bekant förstanamn på listan, gärna någon som kan övertyga de EU-tveksamma, som inte röstar i EU-valen, att återvända till partiet.

Riksdagsvalet om två år, när Sahlin enligt alla mätningar blir ny statsminister, kräver en nystart i partihögkvarteret, kanske en ny partisekreterare, närmare Sahlin än Ulvskog. Förhållandet där något ansträngt, men Ulvskog har varit en tydlig och ideologisk partisekreterare. Att den samlade högern skyr henne är det bästa betyg hon kan få.

Sahlin skapar nu sin närmaste omgivning och där ryms inte så många från den personska eran. En anpassning till Sahlins något försiktiga centerhöger-positionering. Ulvskog placeras då till vänster, och är tydlig med sin ideologiska riktning.

Inför valrörelsen om något år kan en ganska säker gissning vara att Sahlin ville byta partisekreterare. Inget särskilt märkvärdigt med det, men här fanns åtminstone en antydan till rivalitet och ideologisk markering.

Så erbjudandet om en plats i Europaparlamentet gick inte att avvisa; alternativen såg inte så lockande ut. Ulvskog, i förfluten tid en av nej-sidans starkaste personligheter, säger sig lockad av några år i Bryssel, där kan hon arbeta för att driva Europa åt vänster.

En hedervärd markering, även om just den uppgiften förefaller mer inriktad på framtiden än dagspolitiken.

Efter 15 år ha det mesta av spänningar och motsättningar kring EU-medlemskapet spätts ut, men i grunden är nog en majoritet av socialdemokratins väljare fortfarande sunt skeptiska mot stora delar av EU-projektet. Vaxholm spädde på känslan av att EU är ett borgerligt projekt, i nära samarbete med Europas arbetsgivare och näringsliv.

Tveksamheterna rymmer dessutom de väldiga kostnaderna för medlemskapet, bristen på demokrati och insyn och en känsla av att någon annan fattar de beslut som efter en tid gäller såväl i Hamburg som Hanåsen. Överstatligheten är påtagligt synlig i varje vrå av Europa.

En annan del av det här strukturella spelet är naturligtvis att Sahlin, och Ulvskog, oskadliggör Junilistan. Varför rösta på Sören Wibe och hans lilla och osäkra enfrågeparti när Marita Ulvskog bär med sig hela den EU-kritiska delen av socialdemokratin till Bryssel?

Peter Hultqvist, fryntlig och populär riksdagsman från Dalarna, pekas ut som ny partisekreterare. Ett bra val, såvitt jag kan se.