Hans tankar gick kanske till Carl Bildts regering, som Bert Karlsson och greve Wachtmeister garanterade. Den höll ihop några år, sedan kom en annan ekonomisk kris och Bildt kollapsade.

Men han redovisade aldrig några tveksamheter inför Karlssons något enfaldiga politik, helt absorberad av enkel, eller ”folklig”, främlingsfientlighet och präglad av återkommande banala, eller bisarra utspel.

Reinfeldt håller dörren öppen för Jimmie Åkessons stormtrupper, så måste hans ovilja att markera det självklara summeras. Han kunde sagt: Aldrig beroende av ett främlingsfientligt parti. Aldrig som i Danmark.

Sahlin och hennes samlingsregering, ett, två eller tre partier, är tydligare: Inte en tum till Åkesson.

Jag sammanfattar veckans debatter och Sahlins förhastade eller ogenomtänkta (alternativt utstuderade) sammanblandning av roller; partiet, det är jag övergick till löfte om att lyssna på rörelsen. Den sade nej.

Ingen vann, underklassen förlorade.

De exkluderade; lågutbildade, invandrare, olikfärgade, långtidssjuka, utstötta fick inte plats. Det handlar om några hundratusen, ihopfösta (frivilligt eller av tvång) i betongens och det verkliga utanförskapets hopplösa landskap.

Men det är Sahlin som driver på för något som kan definieras som socialt och politiskt anständigt: Rättvisa, säger hon och stryker under. Det är vad partiets kadrer vill höra.

Men att hon då och då kan tolkas som svag och vag i debatten sänder tvivel och oro långt in i rörelsen.

Högern, som låtsas vara ett arbetarparti, förstår inte a-kassans symboliska betydelse; den garanterade också den längst ner på arbetsstegen en hygglig levnadsnivå när jobbet tog slut. En solidarisk, rättvis och djupt folklig reform, som Reinfeldt medvetet urholkat och förvandlat till ”arbetslinjen”.

Om varslen på Volvo, och andra industrier, faller ut förväntas de som förlorar jobben skaffa sig ett nytt, helst inom några veckor. Vilket jobb som helst, var som helst.

De snart nyöppnade gruvorna i Norrlands inland och Bergslagens glest befolkade skogslandskap ställs som alternativ till socialen; det är bara att välja.

I en paus under en livlig, utdragen kväll i Högbo hör jag kungen upphöjt uttala sig om vargen; snart i var mans skog. Gör vi inget nu ”exploderar” vargstammen, säger han utan att någon vågar säga emot. Hans majestät vill därför ”beskatta” vargstammen. De kungliga orden blir hängande på passet, instämmande mumlande anas. Men ”explodera”?

Då får de 200 vargarna ligga i, gärna utom skotthåll för kungen och andra bekväma jägare som önskar ensam förfoganderätt över några hundratusen älgar.

Och flitiga drevkarlarna kan nog, också i kristider och så länge han orkar lyfta geväret, knuffa fram nån älg till det kungliga passet.

Jag har inget emot att kungen och hans närmaste krets roar sig i skogen, den manliga finansiella överheten har alltid samlats till välarrangerade utflykter och höstjakter, med tillbehör. Det är ju skönt att komma ut ett tag. Men så okunnig och sådant strunt om vargen? Kan någon prata med honom.

Kerstin Ekman, som vet mer än de flesta om skog och varg, gissar att kungen pratade på för att han var lite full. Det är väl inte orimligt.

Högbo före hockeyn. Om en vecka Stockholm före Luleå i Läkerolen. Hårt. Men matcher kan man alltid avstå, det kommer fler. Men avstå den rena njutningen av Markströms närspel? Där brister det.

När såg jag senast så blixtrande reaktioner, sån elegans och brutal djärvhet? När Wille var ung? Kanske. Eller Honken -99.

Nu alltid förvåning när någon puck glider förbi; tog han inte den? Utgångspunkt förskjuten sedan förra året, och många år dessförinnan; Markström tar allt. Andra släppte förbi det mesta som gick mot mål.

Jag erinrar mig all ve och klagan när den sympatiske Honken tvingades till Göteborg. Nu gör experter dagliga kungspudlar samt krälar framför den nye tränaren och hyllar, intill det absurda, den unge hjälten. Jag deltog inte i det där sura gnällandet enär jag visste bättre. Fråga mig om resten av serien, jag har svaren. (Slutspel, minst semifinal).

I övrigt: Molin pånyttfödd.

Fotbollen är knepigare, men det ordnar sig nog.

Fest för 1,5 miljoner?? Protesterna vällde ut över insändarsidorna. Fyll hålen först! Skola, vård och omsorg därefter! Jävla kulturhuvudstadsårsfestande! Samma skrot och korn överallt (snobbar slår runt på skattebetalarnas bekostnad). En redaktör avvaktade vid tangenterna.

Sedan, när menyn och det musikaliska innehållet föll ner (korv med bröd, schlagerelände) generad tystnad. Men jag kräver detta: Bättre korv, godare bröd och kallare drycker! Det får kosta 400 spänn kuvertet.

En dag med diskussion (seminarium i Högbo) om denna sida. Många kloka synpunkter, men hur locka fler läsare? Vi tänkte på saken. Jag bidrog med en historisk och tillbakablickande reflektion: En ny katt?