Helena Limér, elev på Borgarskolans medieprogram och skribent på vår sajt skriver här om hur det känns att bli kallad lat och girig. När man i själva verket sliter för att hinna med allt man tagit på sig.

Det var bättre förr. Dagens ungdomar, så skulle aldrig vi ha gjort. Är det något som inte faller den äldre generationen i smaken så får man höra det. Samma gamla klagovisa hela tiden. Typiskt dagens ungdomar säger de och jag är less på det!

Jag vill inte höra en ”vuxen” säga typiskt ungdomar när jag och mina kompisar går förbi och skrattar lite för högt. Vem sjutton är det som bestämmer att de vuxna är så mycket bättre än oss ungdomar?

Vi kan arbeta och slita hårt vi också. Det ska ni minsann veta.

Är ni lediga idag igen? Ni gör ju aldrig något i skolan, det påståendet har jag också fått höra några gånger. De som säger så ljuger. Det är så falskt att de knappt skulle kunna komma längre ifrån sanningen. Fråga en lärare, de vet att vi har mycket att göra. De vet att det finns elever som sliter häcken av sig för att få allt gjort. De vet att det finns ungdomar som anstränger sig.

Visst finns det ungdomar som faktiskt bara är lata och giriga. Även jag tycker att de inte har någon rätt att klaga. Men det den äldre generationen oftast glömmer är att alla ungdomar inte är likadana. Det finns faktiskt folk bland dem själva som bara är lata och giriga (även om man kanske inte kan kalla dem för ungdomar). Att de är lata och giriga är tydligen okej, men när ungdomar beter sig så skakar de på huvudet. Så snälla tänk er för innan ni kommer med era smarta små kommentarer.

Ingen som känner mig skulle våga påstå att ungdomar bara är lata och giriga. Den som säger så och ändå känner mig kan jag säga upp bekantskapen med nu på en gång! Jag jobbar och sliter. Jag skulle vilja påstå att jag ibland jobbar så hårt att jag glömmer hur det känns att ha en fritid då man kan sätta sig ned och göra vad man vill. Vissa dagar känner även jag för att bara skita i alla. Vissa dagar vill jag bara sätta mig ned och gråta för att jag har så mycket att göra och det enda jag verkligen skulle behöva är en veckas semester.

Men jag gör inte det. Jag ser till att få allt gjort istället. Det är faktiskt så att några gånger har jag varit i skolan fast jag ansökt om ledighet och fått den beviljad, jag har även varit där på helger. Det är inte ovanligt. Det har faktiskt varit så att min lärare sagt åt mig att stanna hemma för att jag jämt är där. Jag har blivit hemskickad från skolan. Inte för att jag inte gjort ett dyft eller ställt till med något, utan för att jag gjort för mycket. Jag blir inte arg eller ledsen för det, jag har inte gjort något fel. De bryr sig bara om mig och det inser jag. De gillar sakerna jag gör men vill inte att jag ska jobba ihjäl mig. För det respekterar jag dem än mer än vad jag redan gör.

För vissa vuxna säger bara ”bra då kan du ta itu med det här”.

Är det på det sättet kan du göra det själv har jag lust att säga åt dem. När en person som jag blir bemött så känns det som om allt jobb jag gjort, all tid jag lagt ned är totalt bortslösad. Jag blir så less att jag känner för att ge upp. Hur mycket jag än jobbar så kommer det alltid finnas någon där ute som tycker att jag bara är en lat och girig ungdom. Jag skulle kunna skicka den personen en lista på alla saker jag gör samtidigt. Skolan, extrajobben och alla saker jag gör helt gratis åt folk. Så till den personen som påstår att jag bara är en lat och girig ungdom, släng dig i väggen och jag hoppas det för förbannat ont!

Du kanske inte ska gå omkring och dra alla över en och samma kam. Tänk på att alla inte är så jäkla perfekta, inte ens din egen generation.

Antagligen inte ens du.

Helena Limér