- Så länge de jävlas med mig jävlas jag med dem
Relaterat
Sedan 2004 har Mikael Kusbom jobbat deltid i Gävle Hamn.
Och för en deltidsjobbare har stämplingsreglerna klart försämrats. Det gäller att lära sig knepen för att få dagarna att räcka så länge som möjligt.
- Så länge staten och Arbetsförmedlingen jävlas med mig jävlas jag med dem, säger Mikael.
Mikael är 25 år och bor ensam i en villa han köpt. Trots att han sedan studenten inte har haft ett enda fast jobb.
- Det kostar lika mycket att bo i lägenhet. Dessutom har jag haft så pass mycket jobb de senaste åren att banken sa okej till lånet, berättar han.
- När man jobbar som jag – i hamnen – är det mycket kvällar, helger och övertid när det kommer många båtar. Då tjänar man bra trots att man inte har full tid, fortsätter han.
Han trivs med jobbet som stuveriarbetare. Han får vara utomhus, vara fysiskt aktiv och jobba med ren handkraft.
- De bryr sig inte om vem du är och vad du har för bakgrund, inte så länge du är bra på att jobba. Men om du missköter dig åker du ut. Jag trivs skitbra, säger Mikael.
I gymnasiet gick han TPS, Teknik-Produktion-Service, ett program där skolan samarbetar med regionens företag som behöver specialutbildad arbetskraft. Siktet var inställt på Korsnäs.
- Jag ville bli processoperatör, ett bra betalt industrijobb. Det kanske är roligare att till exempel stå i butik men det är ju så mycket sämre betalt, säger Mikael.
- Det var bara det att när jag gått det första året så införde Korsnäs anställningsstopp…det var liksom ingen som sagt något om det när vi sökte. Då kändes allt värdelöst, fortsätter han.
Mikael la inte så mycket kraft på den praktiska delen av utbildningen. Då uppgifterna var fria och skulle utföras under lång tid var det heller ingen som hade någon vidare kontroll på elevernas närvaro.
- Det var så slappt. Två dagar i veckan läste vi basämnen som svenska och engelska. Då var jag alltid där. Men det andra…ja, jag fick godkänt i alla ämnen utan att egentligen anstränga mig, säger han med ett snett leende.
Efter studenten sökte han direkt extrajobb i hamnen och det var bara att börja. Och så har det fortsatt de senaste sex åren. Mikael har jobbat motsvarande en halvtid och ändå haft en högre årsinkomst än de allra flesta i hans egen ålder som jobbar heltid. Dessutom stämplar han för den tid han inte arbetar.
- Det gäller att trixa så mycket man bara kan. De tittar ju aldrig på hur mycket jag har tjänat, enbart på hur många dagar jag jobbar per vecka. Det är helt sjukt. Nu blir mitt fokus att sitta och räkna på dagarna så att de räcker så länge som möjligt och så att jag får behålla stämplingen, säger han.
Det handlar om de så kallade utfyllnadsdagarna, idag 75 till antalet. När du tar ett extrajobb på två dagar får du stämpla för de andra tre. Tills dagarna är slut. Då kan du inte längre fortsätta jobba deltid utan får istället gå över till att stämpla på heltid, alternativt hitta ett jobb på full tid.
- Det är en god tanke. Regeln kom till för att företagen ska anställa oss på heltid. Men det funkar inte i praktiken, för företagen drar åt svångremmen och låter någon annan jobba mer när jag inte kan ställa upp längre, säger Mikael Kusbom.
- Vill staten hellre betala för att jag ska ligga hemma på heltid och inte göra någonting? Tycker de det är bättre att betala full A-kassa än litegrann för den som faktiskt har ett jobb på deltid? Det är svårt att förstå de tankarna, fortsätter han.
Men för den som, liksom Mikael, satt sig in i systemet går det att fixa och trixa en hel del för att få det hela att gå ihop.
- Arbetsförmedlingen kan ju tvinga mig att söka jobb i en annan stad till exempel. Men det är ju bara att ringa till företaget och säga att man inte vill ha jobbet. I värsta fall får man väl spela dum på en intervju – det finns massor av sätt. Ett företag ringde upp min kompis och frågade om han verkligen ville ha jobbet. Det var ju bara att svara nej så var det problemet ur världen, säger Mikael.
- Jag har hus, jag vill inte flytta, det måste man ju förstå. Hade jag fått heltid i hamnen hade jag inte behövt hålla på såhär. Nu tvingas jag till nåt vuxendagis där Arbetsförmedlingen ska lära mig att söka jobb eller skriva en CV, det är skitlöjligt.
Mikael skäms inte ett dugg för att han tackar nej till jobb vissa dagar eller på andra sätt krånglar för att få dagarna att räcka till.
- Nej, jag gör det för att få fortsätta stämpla. Om man fick stämpla när man jobbar deltid kunde man ju vara ärlig, men idag går det inte. Så länge Arbetsförmedlingen och staten jävlas med mig jävlas jag med dem, säger han.
Att han tjänar långt mer än de flesta jämnåriga – och ändå stämplar – är inget han heller tycker är fel.
- Jag har valt ett välbetalt jobb och det är mitt val. Skulle jag välja ett jobb där du tjänar 13000 kronor på en heltid när jag får 10000 på att stämpla heltid? Då är det ju en förlust att bara starta bilen, säger Mikael.
- Och det är ju systemet som är uppbyggt såhär. Ingen tittar på hur mycket jag tjänar, bara på hur många dagar jag har jobbat. Ingen verkar förstå att det faktiskt fungerar så.
Erika Strandell








































