Kritiken av kritiken av kritiken
Författaren Daniel Åberg erkänner att han har ångest inför sina böckers första recensiondag. Ångestdagen. Som han kallar den på sin blogg.
Relaterat
Daniel Åbergs nya roman ”Vi har redan sagt hej då” kom ut i tisdags. Redan på förmiddagen hade författaren hunnit gå igenom ett antal recensioner. Och recenserat recensionerna (på sin blogg).
Han är jättenöjd med Bokbloggen La Bibliofilles recension. Välgenomtänkt analys, konstaterar Åberg.
Andra recensenter kritiseras för att använda sig av upprepningar (Helsingborgs Dagblad) respektive göra Daniel Åbergs föräldrar oroliga (Arbetarbladet).
Man kan konstatera att Daniel Åberg inte skäms för att vara nyfiken på mottagandet och att han gärna vill ha sista ordet själv.
Man kan också konstatera att det vi just nu sysslar med är att recensera recensionen av recensionerna. Hur ska det sluta?
Att den svenska litteraturkritikens eventuella förflackning har debatterats i vinter är kanske inte helt obekant. På sina håll tar den sig hur som helst helt nya dimensioner.
Fotnot. Fler som vill delta? Kommentera på danielaberg.se. Recensionen lär inte vänta på sig.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 5 feb 2010 11:47 Anna-Carin Nordin (Ej registrerad)
Jag får mer intrycket att det är AB som vill ha sista ordet...
Skrivet 5 feb 2010 07:19 Daniel Åberg (Ej registrerad)
Haha, det här blir ju metasnurr på riktigt hög nivå, med kritik av kritik av kritik av kritik. Men hur som helst - var kritiserar jag HD:s recensent för att använda sig av upprepningar? Vad jag kan se kommenterar jag enbart hennes synpunkt om att min roman försöker skildra en manlig kris, och presenterar min egen åsikt om att det handlar om en kris för båda könen. Sedan snurrar jag visserligen in mig i en utläggning om det här med att recensenten råkat citera ett stycke ur min roman som jag i min tur när jag skrev romanen har infogat ett citat ur HD:s recension av min debutroman i (snurrigt som sagt, men sant). Men kritisk till upprepningar, njae...?