Mäktig ny Messias i Konserthuset
Relaterat
Artikelbilder
Storslaget. Gävle Symfoniorkester med solister och körer bjöd på en storslagen musikuppvisning i Konserthuset på fredagen.Fotograf: Gun Wigh
Fakta
Musik
Messiah av Sven-David Sandström
Gävle Symfoniorkester,
dirigent Stefan Parkman,
Karin Roman, sopran,
Ivonne Fuchs, alt,
Timothy Fallon, tenor,
Bernd Valentin, baryton,
Gävle Symfonikör, Uppsala Akademiska Kammarkör, Fyris Kammarkör.
Gävle konserthus, fredag 12 mars
Det finns uppgifter som tycks hopplösa på förhand. Som att försöka måla en ny Mona Lisa. Man vet vem man kommer att jämföras med. Man är i underläge på en gång. Ändå tackade Sven-David Sandström ja när han av Bachfestivalen i Oregon fick en förfrågan om att skriva en ny Messias utifrån samma text som Händel använde. Sandströms Messias, eller Messiah eftersom texten är på engelska, uruppfördes i juli förra året just i Oregon. I fredags uppfördes verket för första gången i Sverige – i Gävle konserthus.
Det första man kan säga är – glöm Händel. Det här är ett oratorium som står, och det dessutom mycket bra, på egna ben. Visst finns vinkningar till Händel och barocken. Men verket är helt sitt eget. Och definitivt helt nutida..
Sandströms Messias är ett verk som på något sätt har det mesta. Kraftfulla körpartier, vackra solostämmor, gripande melodislingor och mycket utrymme för slagverkarna både att bidra till klangbilden och att driva på ordentligt i några rytmiska avsnitt. Ofta är det mycket vackert, som i körpartiet ”Since by man came death…”. Och när sedan Ivonne Fuchs sjunger ”Behold, I told you a mystery…” är det till och med mer än så. Liksom slutet då körerna sjunger sitt ”Amen ” upprepade gånger.
Halleluja-kören då? Vart tog den vägen? Jodå, den finns med. Men där Händel dunkade in sitt halleluja är det här mer som ett porlande vattenfall. Röster som stiger och faller och vävs in i varandra.
Ett verk som Messias handlar om något, om Jesus kort och gott. Det är inte bara lite musik och en text vilken som helst. Den vill förmedla något. En delaktighet i ”mysteriet”, en förnimmelse av det ofattbara, ett uppstigande mot det onåbara. Något man känner i verk av Bach, Bruckner, Poulenc och andra. Det känner man också här, särskilt i den andra halvan av verket.
Toppinsatser av alla och särskilt gillade jag Ivonne Fuchs solopartier.
Kompositören fanns på plats och fick ta del av de stående ovationerna. Och, vem vet, om ett par hundra år är det kanske Sandström folk tänker på när Messias nämns och inte den gamle Georg Friedrich.
