Vita labbrockar tar hissen 40 meter ner till Sveriges första reaktorhall. Galna vetenskapsmän som utför en installation. Ja, miljön i Alexander Ekmans dansfilm ”40 meter under” är fantasieggande, och skickligt utnyttjar han de möjligheter som en film ger som scenen saknar, med klippteknik och en ordlös men textad dialog. Cullbergbalettens humoristiska tradition är starkt närvarande.

Men jämfört med de två andra verken i trippeln ”Ek/Inger/Ekman” – tre generationer av Cullbergbaletten – saknar man det liv som finns i den levande scenkonsten. Framför allt i Mats Eks ”Hon var svart”, som hade urpremiär 1995. En scenografi sprittande av nervös energi, som stundtals slår över i epileptiska sprattlingar. Tempot är furiöst, en oerhörd kroppslig frenesi. Stundtals rör sig dansarna nästan som insekter. Min favorit är kvinnan som Gollum-krälar fram, helt draperad i svart, likt en levande kolbit i rörelse över golvet.

Om Mats Ek är Cullbergbalettens dåtid, och Ekman dess framtid, är Johan Inger en mellanakt. Tyvärr känns ”Negro con Flores”, hans del av denna afton, som just en mellanakt, inte dålig i sig, absolut inte, men i sin avvaktande form tämligen tam jämfört med Mats Eks diaboliska dansupplevelse.

Dans

• Ek/Inger/Ekman

med Cullbergbaletten

Koreografi: Mats Ek, Johan Inger och Alexander Ekman.

Medverkande: Daniel Sjökvist, Rachel Tess, Lisa Drake, Victoria Roberts, Rachel Tess, Shumpei Nemoto med flera.