Gevalia vill nog helst av allt glömma bilden av USA:s president Nixon på en Gevaliareklamaffisch, med blod istället för kaffe i koppen.

Men det finns en anledning att påminna, jag återkommer till den.

Den falska Gevaliaaffischen var politisk konst. En protest mot USA:s krig i Vietnam och mot den amerikanska imperialismen.

1971 hade Gävleföretaget Gevalia köpts upp av det multinationella bolaget General Foods – som även misstänktes för att producera napalm – och därmed hamnat på fiendesidan.

Så den alltid olydiga konstnären Kjartan Slettemark slog till.

Han klistrade ihop en bild på Nixon (från en valaffisch aningslöst utskickad från amerikanska ambassaden) med Gevalias kända reklambild på en leende kvinna som lyfter en kaffekopp. Kvinnans ansikte byttes ut mot Nixons. När han lyfter koppen droppar blodet.

Kjartan Slettemark gjorde sin affisch i en mängd versioner där presidentens ansikte förvanskades på olika sätt, under titeln ”Nixon Visions”.

Sen tapetserade Kjartan Slettemark hela Stockholm med sitt verk. Enligt en uppgift gjordes samma sak i Gävle där ju själva fabriken och det förhatliga huvudkontoret låg. Bilden förekom även flitigt i tidens demonstrationståg mot USA.

På Gevalia var man inte glada.

Men 70-talet är långt borta. Vi hade glömt Gevalia-skandalen. Tills bilden plötsligt dyker upp på en vernissageinbjudan från Jönköpings Läns museum.

Den finns med på utställningen ”Proggens affischer” som öppnar på lördag 17 april och pågår hela sommaren.

Dessutom är Gevaliaskändaren själv, Kjartan Slettemark, aktuell igen. Han dog 2008. I år kommer en märkvärdig minnesbok om den märkvärdiga konstnären. Så här inleds den:

”En decembar 1967 stod en spritt språngande naken man i snöyran på Observatoriegatan och delade ut gräsfrön. Fröna var en inbjudan att komma in och se Kjartans verk.”

Typiskt Kjartan. Norrmannen som utvandrade till Sverige när hans provokationer blev för mycket för landsmännen.

I Stockholm fortsatte det med att han lät sig dränkas in i flytande polyesterplast. Han sålde sotkorv och splittersenap från en utbränd korvkiosk. Han reste runt i Europa på ett pass med Nixons bild. Han skuttade omkring på Manhattan i pudeldräkt. Han utropade landet Kjartanistan. Han gjorde tygmönster genom att cykla på klädesplagg. Han ”konstbesprutade” publik med hjälp av lantbruksutrustning...

Men Kjartan Slettemark hann också bli erkänd som den föregångare han var inom performance- och videokonsten. Priset från Kungliga Akademien tog han hövligt emot, iklädd Marilynperuk och locket från en jordnötsburk.

Fotografen Brita Olsson har dokumenterat Kjartan Slettemarks konst genom åren. Hennes bilder tillsammans med texter av Idun A. Husabö och konstvetaren Susanne Slöör utgör konstnärsbiografin ”Kjartan Slettemark – konsten att falla” (Carlssons förlag).

Det är en helskön bok. Sidorna har skrivmaskinstypsnitt och ser ut som om de kommer ur samma stencilapparat som 1970-talets flygblad. Fotona är huvudsakligen svartvita. Inget glättigt för lilla kaffebordet. Men en gränslös kärleksförklaring till den gränslösa Kjartan. Han skapade sig själv som konst, skriver Susanne Slöör.

Gevaliaaffischen – Nixon visions” – dokumenteras i åtskilliga bilder. Så nu kan den absolut inte glömmas igen. n

Fotnot. ”Proggens affischer” visas på Jönköpings Läns museum fram till 22 augusti parallellt med utställningen ”Politisk konst”.