Djurvännen Jan Lindblad filmade natur, visslade snyggt och brottades med en anakonda. Han har kallats en svensk David Attenborough. För 30 år sedan var han stor i Sverige, i dag är han ganska bortglömd. Men det vill konstnären Ingela Ihrman ändra på.

Jan Lindblad Film Festival som börjar i dag på Konstcentrum är hennes examensarbete från Konstfack. Festivalen ”fridlyser” Jan Lindblads minne och ger tillgång till material som inte går att få tag på annars.

– Jag tillhör en generation som inte är uppvuxen i tv-soffan framför Jan Lindblads naturprogram. För mig är det en upptäcktsfärd och ett forskningsarbete att ta del av hans gärning.

Förutom naturfilmerna blir det även musik, dels från Lindblads egna skivor med visselmusik, dels med musik- och performancegruppen Hägerstens Botaniska Trädgård som gör en radioshow med relationstema.

Vilken är din egen favoritfilm?

– Anakondabrottningen! Den är bara två minuter lång men fungerar som en brännpunkt i Jan Lindblads produktion. Den är ett riktig punktum, för att använda Roland Barthes sätt att visa på sådant som berör betraktaren djupt men som är svårt att sätta ord på. Det hela är nästan för bra för att vara sant. Där finns det hotfulla och lockande samtidigt i en verklighet som både uppfyller och överträffar myten. Mötet med naturen sker i form av den erotiska omfamningen, floden är tiden, naturfotografen får närkontakt med sitt motiv utan zoom- objektivets betryggande distans.

Filmfestivalen inleds i dag och pågår till och med söndag. Program finns att läsa på Konstcentrums hemsida.

KE