Så ser han också ut i en ny kortfilm som har världspremiär på Göteborgs Internationella Filmfestival på söndag, även om man på Wikipedia kan läsa att Dagerman ”gick upp kraftigt i vikt” de sista åren.

Mannens fingrar knackar intensivt på de runda tangenterna på skrivmaskinen av märket Continental. Ångesten sipprar ut i ord.

Stig Dagerman är i färd med att skriva verket som skulle bli hans farväl. Novellen, även kallad självbiografisk essä, ”Vårt behov av tröst är omättligt…” gavs ut postumt. Den förebådade hans avbrutna men dock dödsbringande självmordsförsök 1954.

Askkoppen på bordet är full av fimpar men det känns inte att det luktar illa i det ljusa skrivarrummet i tornet i huset i Älvkarleby.

För det är bilden av den plågade, grubblande, manliga författaren som ges. Olycklig, spännande, lockande. Poesins James Dean. Också Stig Dagerman dog i en bil fast den stod koloxidfylld i ett garage.

Filmen ”Vårt behov av tröst” (19 minuter lång) är en poetisk blandning av dokumentär och dramatisering av Dagermans essä. Den ger ett snabbt porträtt av den världsberömda författaren från Älvkarleby. Debuten med efterkrigsreportagen från Tyskland, en intensiv skaparperiod, hyllningar och upphöjelse.

Därefter, från 1950 en tid av kramp. Ett tomt papper vajar från skrivmaskinens vals. Så småningom fylls det av ”Vårt behov av tröst är omättligt…” vari Dagerman bland annat skriver att ”självmordet är det enda beviset för människans frihet”.

Skådespelaren Stellan Skarsgård, i vit skjorta, ses läsa texten ur vita manusblad. Sekvenser i ett bildspel tonas i varandra till Skarsgårds röst. Författaren, med ryggen mot kameran, tittar ut genom fönstret. Han kupar händerna och tänder ännu en cigarett. På skrivbordet en kaffekopp, en brevkniv, ett tillknycklat paket John Silver. Skrivmaskinens obönhörliga frammatningsarm som väntar på att bli använd.

Filmen gestaltar den känsla ur vilken texten har fötts. Stig Dagermans sinnestillstånd. Livets meningslöshet som drabbar honom, som uttrycks i essäns existentiella ångestskrik.

50-talet brukar skildras som det soliga framåtskridandets decennium. Men Dagermans tidiga 50-tal bär 40-talets mörker med sig. Det är en stämning som filmen fångar starkt.

Det jag har svårare för är romantiseringen. Retrosnyggt foto som hänger sig åt fortsatt mytskapande och att krama klichén om det svårmodiga manliga författargeniet.

Men kanske handlar det också om en stolthet och saknad som får utlopp. ”Vårt behov av tröst” är i mycket en familjeangelägenhet. Producerad av Stig Dagermans dotter Lo Dagerman, regisserad av barnbarnet Dan Levy Dagerman (har även tidigare gjort kortfilm av Stig Dagermans ”Nattens lekar” 2008). Rollen som författaren spelas av Filip Hammarström.

Filmen visas i Göteborgs filmfestivals sektion Svenska bilder, på Hagabion, söndag 29 januari och även söndag 5 februari.