Sällan kommer man så nära en artist att dennes parfymval kan recenseras. När duon Sean-Magnus kommer in attackerar de bakifrån, överraskar oss i publiken och kryper tätt intill.

Sean Kelly och Magnus Skogsberg (som tillhör den märkliga skaran skådisar kända från Ica-reklamen) är här för att hylla mannen. Det är lite sång, lite dans, lite humor, lite allvar, lite sentimentalitet, lite snusk, lite nytt och lite gammalt.

Det är mycket gay.

Repertoaren sträcker sig från ”Att angöra en brygga” till en hudknotterframkallande ”I will survive”, med nyskrivet också, bland annat av Gävletrion Wastesson, Forsberg och Sjöberg. Allt framfört av svängiga Karl-­Johan Ankarbloms jazzorkester.

Texterna handlar om härligheten och svårigheten i att älska. Män, alltså. Älska män. Vissa nummer stiger som lätta och läckra såpbubblor, andra tvekar inte för att skildra homosexualitetens mörka sida, med rädsla för att misshandlas av intoleransens orcher. Jag hade gärna sett något färre skämtlåtar och något mer nummer av det smäktande slaget.

Både Sean Kelly och Magnus Skogsberg sjunger fantastiskt. Rollerna är elegant utskurna. Karismafaktorn slår i topp.

Det är svårt att föreställa sig ett par, säg, Ulf Lundelliga herrar göra samma hyllning till ”Qvinnan” – sådant gubb­slem hade spolats bort omgående. Nästan lika svårt är det att tänka sig en kvinnlig duo som passerat bäst-före-­datum som sjunger trånande om yngre män. Men bögar som drömmer om män har alltjämt en frizon i könspolitiken.

En snuskig, skönsjungen, skrattig, snillrik, snygg och, helt enkelt, strålande afton levererar Sean-Magnus. Och parfymen? Jo, den får också godkänt, men jag tror att jag föredrar herrarna på en replängds avstånd.