Nu är det fullt ös i Sandvikens konsthall.

Vindögafestivalen blandas med Konstklubben Odens firande av konstens vecka. Ljud, måleri, datorgrafik, installationer, preformance, film och dans blandas till dagar och kvällar med något för alla.

I Vindögafestivalen ingår digitala bilder av Lars Höjerdahl, Gävle, och Lars-Gunnar Bodin, elektroakustisk musikpionjär som också skapar bilder.

Lars Höjerdahl har inte gått i teknikfällan, utan hans precisa bilder på surrealistisk grund flockar sig kring mannens syn på kvinnan, en färd längs längtans kuster, som ibland tvingar mannen att stålsätta sig mot vanföreställningarna om drömkvinnans realitet.

Mer som teknikstudier kan en del av Lars-Gunnar Bodins bilder tyckas, men det glimmar till, exempelvis i en triptyk där ett ansikte går från realism till en färgvirvel; kanske en dystopi över att människan sjunker allt djupare in i den digitala tillvaron.

Till detta fogas amerikanen Tim Follands video ”Tools for Destroying paintings”, där han går lös på målningar med bland annat cykel, hammare och en maskin kallad ”Ass-Kicker”. Det är en berättelse både om den ilska oförståelsen kring konsten skapar och människors längtan att kasta traditioner överbord och starta på nytt.

Åsa Stjerna har installerat ljudverket ”Atrium” i den så kallade Gropen under konsthallsentrén. Med många högtalare skapar verket en abstrakt fågelsång i denna annars närmast osynliga klyfta.

I Odens utställning deltar Cina Autio och Tord Larsson, båda från västra Gästrikland, och Ulrika Thorell från Lund.

Få kan som Tord Larsson ladda skrot med mytiskt innehåll. En grov tjur av hans hand och svets står i konsthallens inre och i närheten ett får med en tupp på ryggen. Tjuren – med titeln ”Se rött!” – är formad av ett rostigt oljefat med en bit avgasrör till svans. Detta tungt eleganta verk har många bottnar – det döende oljesamhället, en manlighet vid vägs ände, härskare som världen vill slippa…

Även ”Fåret och tuppen” öppnar sig för tolkningar. Den blanka tuppen på fårets rygg kan vara en bild av den hala makten över får som låter sig ledas, men konstellationen kan också ses som en fabel, likt musikanterna i Bremen, de svagas revolt mot livets hårda villkor.

Tord Larssons akvareller skildrar med inlevelse ett nordligt landskap. Där finns både det tunnare dagsljuset och det mättade kvällsljuset, som i ”Den gamla Cadillacen”. Mer som ett känslornas förebud kan man se i ”Höst Bergdalen”, där ett väldigt rosa kvällsmoln byggs upp.

Cina Autio följer de berättelser hon visat de allra senaste åren, om barn och vuxna i ett mindre samhälle, och relationer ned till ensamheten som i ”Väntande”, där vi möter kvinnan som tycks ha förstått – det hundens bligande öga också insett – att väntan blivit fåfäng.

Men vi möter också barnet i trygg triumf på den höga hästryggen.

Ulrika Thorell abstrakta målningar av horisontala och vertikala linjer antyder bakomliggande rum. Men för mig tycks det som om ansatsen stannar vid ett seende på håll. Vist kan även det slutna rummet skildras, men konstnären lyckas inte förmedla gåtan. 

Fotnot.

Vindögafestivalen är ett gemensamt arrangemang av Konsthallen, Folkbiblioteket och FIA, Föreningen Idkas vänner. Konstens vecka är ett initiativ av Sveriges Konstföreningar och ordnas landet runt under den här veckan.