Han var lite svår att få på kroken, men en konstnär som Eigil Thorell är värd att kämpa för. Så när Jordi Bota, som arrangerar Konst i Forsbacka bruk, lirkat lite, släppte Eigil Thorell in honom i hemmet, där han fick gräva sig igenom år av produktion och välja vad han ville ha till utställningen. Eigil Thorell orkade själv inte ställa ut, men mot löfte om att göra allt – och om att inte visa upp konstnären själv för lokalpressen – fick Jordi Bota tillgång till skatten.

För det är verkligen en konstskatt av Sandvikengrafikern Thorell som hänger på väggarna, 36 verk som i sina små, sköra format drar betraktaren till sig, som när man en kall vinternatt söker kroppsvärme.

I Eigil Thorells torrnålsgrafik slösas ingen energi på det oväsentliga, där enkla linjer strukturerar upp en kropp eller ett föremål, medan kärnan i bilden, ofta ett ansikte, får all omsorg. Detaljskärpan är förtrollande.

Mina favoritmotiv är de många sömnbilderna. Skönheten och det skamfilade samsas i hans bildvärld, och vi är väl aldrig så fina och så fula som när vi sover – anletsdragen i oreda, men med en skyddslös frid.

Hans människor har kroppar långt från modemagasinens photoshoppade ideal; ibland täcker de för sina ansikten, som för att i sömnen skydda sig mot våra blickar, och ibland vet man inte om sömnen har övergått i den eviga vilan.

Det finns en sådan stor frid och innerlighet i Eigil Thorells bästa verk. Han visar en mänsklighet som söker förening i sömnens gemensamma andetag.

Många fler verk av Eigil Thorell finns i gömmorna, även om Jordi Bota själv säger att detta är den största Thorell-utställningen som visats, och han ska ha en stor eloge för att han envisades med att inte låta den gamla grafikern få vara ifred. Ingen skugga må falla över Jordi Bota och Forsbacka bruk, men Eigil Thorell förtjänar finare salonger än dessa.

Övriga konstnärer denna första del av sommarsäsongen i Forsbacka (som har tagit över Gysinges roll) har en otacksam uppgift i att tampas med Thorell. Gävlekonstnären Karl Tony Olson balanserar elegant mellan det abstrakta och det konkreta, i synnerhet med Boulevard-sviten där gestalter rör sig mot ett ljus i motiv som nästan skapar en sakral stämning. Hans lilla duk ”Sjöfarare varnas”, med en ljusglimt i ett kompakt blåmörker, har en komisk enkelhet.

Jordi Bota själv ställer ut under båda utställningsperioderna, och vi återkommer till honom då, även om hans kralliga frukter pryder väggarna även dessa första sommarveckor. Tankarna går till anabolaknaprande grönsaker.

Bästa lokalen, nere vid bruket, har Dan Florén från Göteborg, en konkretist som arbetar med kontemplativt färgrika fyrkanter åtskiljda av silvriga linjer, lite väl bling-blingiga för min smak.

Gallermönstren har också en instängande effekt, eller än värre: utestängande. Men där finns också ett samspel mellan den varma färgen och de kyligt strama formerna.

Ute på gräsmattan står Anna Nyberg-Pudelzons skulpturer av en kvinna med cool frisyr och utsträckt hand, som vi kunde se på elevutställningen på Konstcentrum nyligen.

Då vita och anonyma, men nu målade och blickdragande.

Jordi Bota öppnar starkt med den nya konstsatsningen i Forsbacka!