Rummet påverkar dig
Konstnären Ingela Jönsson gör betraktelser i Arbetarbladet över något som vi sällan funderar på, trots att vi rör oss i det varje dag: Det offentliga rummet.
Relaterat
Artikelbilder
PELARSPÄNNING. För att undvika ett för enahanda intryck kan arkitektur lättas upp med exempelvis pelare, skriver Ingela Jönsson, som i sin illustration har använt Konserthuset i Gävle som exempel.
Det offentliga rummet, den miljö vi dagligen har omkring oss (arbetsplatser, gallerior, sjukhus, tågstationer med mera) reflekterar vi kanske inte särskilt mycket över medan vi är upptagna med vår vardag och ständigt förflyttar oss mellan olika platser.
Men miljön påverkar oss mer än vi tror. Det gäller i hög grad arkitekturen, men även färger och belysning är av stor betydelse.
Om vi trivs eller inte beror förstås på vilken miljö det handlar om, men några riktlinjer finns.
Arkitekturen får inte vara för tråkig och enahanda men inte heller för komplicerad. Lite spänning behövs för att vi ska lockas in i en byggnad. Med hjälp av till exempel pelare och delvis dolda ytor kan man skapa spänning – vad finns därinne? Det handlar om både trivsamhet och stimulering och om balans mellan öppenhet och mer skyddade vrår.
Vi påverkas av rummets utformning på olika sätt. I ett litet slutet rum kan man känna sig instängd medan man i ett ljust och öppet rum har mer överblick. Därmed inte sagt att man känner sig tryggare – ibland behöver man mer avskildhet, allt beroende på situation.
Och på personlighet. Introverta personer är mer känsliga för komplexa miljöer med många synintryck än extroverta, som har lättare att hantera flera intryck samtidigt.
Något som kan göra oss förvirrade är en alltför enhetlig miljö – till exempel likadana dörrar och likartade skyltar, som dessutom ger för mycket information på en gång. Eller en entré med flera dörrar, där man inte direkt kan se vilken dörr man ska använda. Man kan förvisso lita till högerregeln – ingång till höger, utgång till vänster – det funkar oftast.
Hur kraftfull arkitekturen är spelar också roll. Miljöer som ska signalera pondus och säkerhet (som banker) byggs i sten och betong, medan mjukare material ger helt andra signaler. Och det är förstås ingen slump att forna tiders palats byggdes på ett sådant sätt att undersåtarna skulle känna sig små och betydelselösa.
Även färgen påverkar oss mycket. Thorbjörn Laike (professor vid Lunds universitet) har bland annat forskat kring färgsättning i miljöer för barn.
Hans forskning visar att i en för stor blandning av starka färger och olika material blir barn mer negativa mot varandra och har svårt att koncentrera sig, medan de blir lugnare i färg- och formmässigt mer sammanhållna miljöer. Detsamma gäller för vuxna – i en rörig miljö med stor blandning av färger och material blir vi lätt stressade och irriterade.
Upplevelsen av att ha kontroll över sin omgivning är positiv, medan en känsla av att omgivningen begränsar eller stör ens frihet kan utlösa olika psykologiska reaktioner.
Några exempel ur den offentliga miljön är de små utrymmena – tänk hissar och offentliga toaletter. Och tänk klaustrofobiker!
Många, inklusive jag själv, tycker det att är obehagligt med små utrymmen. Det är en fråga om trygghet och kontroll naturligtvis. Om att slippa känna sig instängd, att alltid ha en väg ut. Eftersom vi i viss mån har kvar våra nedärvda beteenden när det gäller att undvika faror, reagerar hjärnan instinktivt på saker som i dag inte utgör någon fara för oss – till exempel ormar, trånga utrymmen eller stora folksamlingar.
Vad kan då göras för att minska obehaget? Det finns ingen specifik forskning kring relationen klaustrofobi och rumslig utformning, men äldre studier inom militärpsykologi har bland annat visat att ett mörkt färgsatt rum ger mer obehag än ett ljust.
Ljusa färger får också rummet att kännas större vilket i sig kan minska känslan av instängdhet. Om det finns fönster eller inte är av stor betydelse, liksom möjligheten att kunna välja när man vill lämna rummet.
Det finns både bra och dåliga exempel på den här typen av rum, men ljusa färger och varma material, som trä i stället för sten och stål, är en fördel. (Vad gäller hissar finns exempel från vårt område – hissarna på Gävle sjukhus fick för några år sedan ljusare färger och bildmotiv, ett annat exempel är en bostadshiss på Öster i Gävle).
Samtidigt finns förstås en praktisk och funktionell aspekt – det ska vara lätt att städa och underhålla, vilket inte alltid är synonymt med trivsel...
Ingela Jönsson
