Det är ett utställningsrum på andra våningen i skolan som används av studenterna för att bygga små utställningar. Tim Dillner skrämdes väldigt suggestivt, och med enkla medel. En del av hans skolkompisar vågade inte ens ta sig igenom det första skynket, med skuggor av händer på. Vågade de ändå dra det åt sidan så kunde de gå fram till en liten barndocka i keramik med tomma svarta ögon och en oljelampa i handen.

När samma verk – ”En liten mardröm” – senare ställdes ut mot ett stort och ljust fönster på Konstcentrum hade den fått en helt annan laddning. I ljuset och stillheten hade den nästan ett lugn över sig. Nu ställs den ut igen, för tredje gången, den här gången i Tallbo. Tim Dillner har av ledningen på konstskolan valts ut till Tallbostipendiat, vilket innebär att man får tio tusen kronor och just den här utställningen som han är aktuell med nu.

Men han har också gjort helt nya grejer till det här tillfället. En del nya teckningar. Och kugghjul. Han pratar mycket om kugghjul.

Jag frågar om han brukade plocka isär saker som barn och han säger ”ja, faktiskt: uppskruvbara leksaker och mekaniska klockor”. Det var de bästa grejerna. Där fanns det kugghjul. Där kunde man se med sina egna ögon hur det fungerade.

Men han tecknade också mycket som barn. Och han tyckte om matematik. Allt det får han utlopp för i det verk som han jobbar på just nu, och som han kallar ”Transhumanisten”.

Det är en keramikbyst av en människa med ett hål i huvudet. Därinne ska det sitta en motor med kugghjul som går runt. Kugghjulen kommer att skäras ut ur aluminium med hjälp av laser.

Kugghjulen ska vara olika stora och ha olika många tänder, ”annars blir det för enformigt”, så det är mycket att räkna på för att allt ska gå ihop till slut och fungera.

Han pratar också en del om transhumanismen, ”en filosofi som jag stödjer och finner ganska intressant”. Den går kort sagt ut på att förbättra människan med hjälp av teknik. ”Det kan vara allt från att färdas i bilar till att ersätta lemmar med proteser till att sätta in ett mikrochip i hjärnan för att kunna memorera lexikon till att omprogrammera en människas DNA och så vidare.”

Han siktar nu in sig på sitt tredje och sista år på konstskolan. Efter det tänker han fortsätta hålla på med konst, antingen genom att studera vidare eller helt enkelt jobba som konstnär.

Exakt hur det ska gå till vet han inte riktigt ännu. Det är därför han ska gå det här tredje året säger han, för att ta reda på lite mer vad det finns för möjligheter.

Jag kan inte låta bli att fråga: om man gillar mekanik och är begåvad i matematik, som du, känns inte typ ingenjör som ett säkrare karriärval då än att studera för att bli konstnär?

– Nejnej. Jag är intresserad av kugghjul och fjädermekanik. Det måste synas. Elektronik, till exempel, finner jag fullständigt ointressant. Och samhället har inte så stor nytta av kugghjul längre. Därför är konstnär ett bra val.

Säger han, och lägger till:

– Jag kommer nog att hålla på med kugghjul och mekanik ett bra tag till. n