Några av målningarna har vi som besökte Tallbo i somras sett tidigare, men de är en del av samma berättelse som de nya målningarna. Bland dem är ”Stolen minns” central, inte bara för dess storlek utan också som kärna i berättelsen.

Ett otäckt barndomsminne träder fram i denna bild där en flicka, kraftlös nästan som utsuddad, sitter bortvänd på en stol, med ett pekfinger riktat mot sig från målningens dominerande gestalt, som talande nog har en skata på huvudet. Hjördis Becker har i ett ovanligt drag lagt till text i verket – SKATA, KNÄHUND, RÄV – som är en maktstudie med fokus på barnets utsatthet.

Merparten av målningarna är ljusa, även om ett mörkt innehåll kan dölja sig under den skinande ytan. Men ljust innehåll finns nog också i ”April”, åtminstone som jag tolkar den. Ett ljus som rinnande apelsinsorbet får mig att längta efter vårens kvällssol. I detta ljus sitter ett kärlekspar intill varandra på en bänk, kanske är det deras första ömtåliga möte, tillfället då man måste bestämma sig för om det är värt att öppna upp sitt hjärta inför den smärta som alltid är kärlekens biverkning, förr eller senare.

Penseldragen är stora, människorna formas med enbart några drag, som ett minimum för vad som krävs för att en gestalt ska ta form. Som alltid är Hjördis Johansson Beckers målningar sprängfyllda med känslor.

Märkligt nog är ansiktena intensiva, trots att anletsdragen är som bortsuddade och belagda med en hinna. Denna oklarhet lyfter fram känslorna i människorna – kanske för att betraktaren själv får möjlighet att läsa in egna känslor i dem.

Hjördis Becker är en konstnär som behärskar otaliga konstnärliga uttryck, vilka kommer och går i faser, och nu är hon inne i en målerifas som möjligtvis är på väg att växla över till grafiken igen. Jag hoppas att hon håller fast vid detta uttrycksfulla måleri tillräckligt länge för åtminstone en till utställning.