Osedda ting
Alla burksamlare har fått en konkurrent i fotografen Jostein Skeidsvoll. Men burkarna som går att panta får de behålla, bara de misshandlade, tillknölade och halvt sönderrostade tomburkarna duger åt honom.
Relaterat
Bildextra: Burkkonst
Fakta
FOTO
Jostein Skeidsvoll
”Cans recycled – funnet och återvunnet”
Galleri Galaxen, Sandviken
Utställningen pågår 19/1–4/2
Allt började när Jostein Skeidsvoll, som har arbetat som fotograf hela sitt yrkesliv, såg någonting glimma vid busshållplatsen. Burken fascinerade honom. Sedan dess har han plockat upp och rengjort de burkfynd som har knuffat igång hans fantasi. Hans stora yrkeskunnande och tekniska skicklighet – ljussättningen är mästerlig – lyfter skrotet till konst.
Burkfotografierna faller in under en större filosofi som han kallar ”de osedda tingens visuella kraft”. Han gräver fram det bortglömda, det ratade, det som är osynligt i klart dagsljus. Världen blir mer fantastisk om vi tillåter oss att se, tycks han säga.
Burkarna för tankarna till popkonsten, själv anger han Irving Penns fotograferade cigarettfimpar och Ernst Haas dokumenterade vägmarkeringar som inspiration.
Jag tilltalas mest av de riktigt massakrerade burkarna. Ett av fotografierna visar en burk som bara består av sammanfogade fragment, och Jostein Skeidsvoll var tvungen att återvända till fyndplatsen fyra gånger för att leta upp alla de minimala rester som fanns kvar att pussla samman.
Allt har en läcker yta. Men under den glimmande metallytan finns också berättelser att tolka in. En tanke som säkert väcks hos många är den om slit-och-släng-mentaliteten, där burkarna blir symbolen för alla samhällets rester.
Våldet i varje bild är också slående. Ett indirekt våld, visserligen, som det långsamma våld som livet utsätter kroppen för. Alla de som i dagens samhälle ratas, glöms bort och lever i skuggan kan känna igen sig i Skeidsvolls burkar, som han ömt har rengjort, vårdat och gett en ny värdighet framför kameran.
