Prinsessan och grodan
Relaterat
”Mitt livs roligaste konstvisning” Inspiration. Staffan Hallströms målning gav idé till barnteater.
Dramapedagogelever från högskolan har låtit sig inspireras av Hallströms målning av en jägare i grönt med en groda vid sin fot. I grodans mun en pil. Konstnären älskade som barn en sagobok från Ryssland där denna saga, ”Grodan som gifte sig med tsarens son”, fanns återgiven, och det är den sagan som eleverna spelar upp.
Tsaren manar sina två söner att skjuta varsin pil, och kvinnorna som finner dem ska bli deras fruar. Medan lömska Boris får en prinsessa, är det en groda som kommer kvackandes med timida Ivans pil. Grodan och prinsessan får tävla om tsarens gunst, tävlingar som grodan tar hem med sin magi. När det visar sig att grodan också är en prinsessa under förtrollning, rövar Boris avundsjukt bort henne.
Och det är nu som det blir riktigt roligt. Inledningen spelas med stor känsla för komik och kontakt med barnpubliken, men det är föreställningens andra del som har den stora tjusningen. Barnen får ge sig ut på jakt i museets lokaler efter den bortrövade prinsessan, där märkliga figurer dyker upp på vägen med ledtrådar.
Spring i benen är annars barnteaterns stora akilleshäl, men här vänds springet till föreställningens fördel, integreras i berättandet.
Till slut når jakten fram till Staffan Hallströms målning, där intendent Ann Nilsén berättar för barnen om hans konstverk med koppling till barndomens sagor. Ett bättre sätt att väcka barnens intresse för konsten är svårt att tänka sig. Men övriga museet lockar också. Alla barnen rusar leende genom museet, utom en pojke, som beklagar att han inte har tid att stanna för att se på resten av föremålen.



































