Nu visas glaskonst, bilder i emalj och måleri i Wärdshusstallet i Gysinge av tre Gävlekonstnärer: Eva Friskman, Ulla Helenius Reit och Peter Kautzky.
Under senare år har Ulla Helenius Reit arbetat mycket i emalj och hon visar flera större verk i denna krävande teknik som hon utvecklat till ett måleri av pregnans och klarhet.
Det är mycket dekorativt, men har djup och eftertanke. Se bara tulpanerna som hon i sammanfört med mormorsspetsar och en Rörstrandskruka i ”Den blomstertid nu kommer”.
Ulla Helenius Reits värld är i vid mening hemmet. Det ett hem fullt av betydelser: minnen av tidigare generationer och drömmarna om ett bättre samhälle, berättelser om den nödvändiga omsorgen om krukorna, kärlen, brödet och blommorna, ett slags omsorgens infrastruktur, som numera vuxit igen som en övergiven järnvägsstump.
Men allt skildras friskt, osentimentalt och med bister humor. ”I rosenrött jag drömmer” är spetsar på koboltblå botten; den rosenröda motsatsen i känslospektret. Den som tidigare inte sett hennes stora målningar av två slitna och ensamma fåtöljer (Folkhemmet 1 och 2) har chansen i Gysinge. Fåtöljerna har en gång varit nya och tänkta för det goda hemmet. Nu bryr sig få om dem. Det är som om färgerna gråter.
I ett hörn står ”Landskapsblomma” i emalj, Gästriklands liljekonvalj. Med viss ironi, kan man tänka, låter Ulla Helenius Reit de vita blommorna liksom huka sig bland bladen och inte riktigt våga blomma ut.
Andra landskap som Toscana och Gotland möter vi i Peter Kautzkys akvareller. Vid Rufina i Toscana bland husen, byarna och kullarna, växer i en bild mörka moln upp över dalen, och det kommer snart ett riktigt åskväder. Det är åt det hållet, det mer bullrande och blixtrande, som Peter Kautzkys måleri sakta tycks röra sig. Han har också målat blommor. Det är ett vanskligt motiv, men han har fångat dem i det fria och de blir friska, ostyriga detaljer av de landskap han så ihärdigt studerar.
Peter Kautsky ger varje landskap sin färgton. Det gotländska är ljusare än det toscanska och tonar mer i vitt och rött, men tycks mig något fattigare och avlägsnare och de uppdragna båtarna på stranden får en sorgen ton.
Några hus finns ofta som utgångspunkt i Peter Kautzkys landskap som för att ange skalan. Husen kan ses som en metafor för det mänskliga, men begränsar samtidigt blicken och snävar in bilden. Fler åskväder!
Att försöka i en annan teknik kan ge en skjuts åt ett konstnärskap finns många exempel på. Nog är det detta som händer när Eva Friskman nu valt att arbeta i glas som smälts samman i en ugn. I de reliefer hon nu visar finns en annan koncentration än i många av de målningar jag sett av henne.
Kanske har det begränsade formatet inspirerat konstnären till mer omsorg om kompositionen. Här finns både fina abstraktioner som ”Rörelse” och ”Vind”, men även koloristisk glädje som i ”Sommarprakt”. Jag tycker mig ana att glaset ger konstnären en större öppenhet för variation i motiv och i ämne än i måleriet.