Hjälp, inte nu igen!
Relaterat
Artikelbilder
Hjälp, inte nu igen! Videovåldet går igen. På 1980-talet hetsade moralisterna mot filmen ”Motorsågsmassakern”. Samma genanta grepp upprepas i Carl-Michael Edenborgs granskning av ”deckarvåldet”. För att citera en webbkommentar: ”Vilken ynklig von oben-resumé”.
Varning, tant. Edenborg ser dig.
En artikel på Aftonbladets kultursida varnar för deckarvåldet.
Deckarvåldet hotar att förstöra en generation. Deckarvåldet gör vanliga tanter på bussen livsfarliga.
Ironi?
Nej, artikelförfattaren Carl-Michael Edenborg verkar nog så allvarlig. Han har vägt och mätt den svenska deckarlitteraturen och funnit att den innehåller, mamma mia!, våld.
Genomsnittlig bodycount: 2,5 lik.
Det är väl ungefär lika smart som att plocka ut kötträtterna på matsedeln och överraskat konstatera att de kommer från djurriket.
Före sin undersökning sorterade han bort sådana böcker som ”faller utanför deckarramarna”. De återstående passar händelsevis in i hans tes.
Att konstatera att dåliga böcker är dåliga, borde väl inte kräva någon särskild forskningsinsats.
Ändå är Edenborgs artikel (måndag 14/1) uppenbarligen inget skämt.
Han varnar med eftertryck för deckarna, ”Sveriges nya nationallitteratur”, som innehåller ”massor av våld” och ”orealistiskt våld”.
Folk läser den här skiten och blir fördummade, konstaterar Edenborg (fast med lite finare ord).
Och det gör honom rädd för medelålders kvinnor med deckare i handen på bussen. De har inte bara fel smak, de tror, efter att ha läst Läckberg och annat, att samhället är fullt av psykopater. De är lurade, av förlag och skribenter.
Ja, stackars oss svaga, åldrade kvinnor. Vi måste givetvis uppfostras.
För att bestå politiskt korrekt lägger Edenborg in en brasklapp om att dessa deckare är en del av det dominerande samhället – ingen revolterande ”subkulturs våldsamma konst” (vilket underförstått hade varit mer acceptabelt).
Men vad hjälper sådana bortförklaringar.
Carl-Michael Edenborg utnämner sig, medvetet eller omedvetet, till folkets kulturella överförmyndare.
Hans brösttoner ekar av 1900-talets två mest genanta debatter. Vid seklets början fördömdes Nick Carter-böckerna för att vara fördärvlig smutskultur, på 1980-talet drabbades ”videovåldet” av samma elitistiska skräckpropaganda – innan förståndet återvände.
Nu är det deckarvåldet som påstås förvrida hjärnan på okritiska läsare/tittare.
Jag trodde uppriktigt att det var helt otänkbart att någon skulle uttala sig så omedvetet, så historielöst och så fullständigt aningslöst som Carl-Michael Edenborg.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 17 feb 2010 10:31 LK (Ej registrerad)
Jag har inte läst så många deckare på senare år, men gjorde ändå ett försök med första delen av Milennium som alla sa var så fantastisk. Vilken oerhört trist bok! En överklassherre som psykopat och sadomasochist (gäsp), hämd på längden och tvären (hur mår folk egentligen om de läser detta med tillfredsställelse), platta personbeskrivningar och en intrig som är både löjlig och tråkig samtidigt. Om övriga svenska deckare påminner om detta, så är det nog tyvärr en spegling av en kraftigt tilltagande fördumning i samhället.
Skrivet 17 dec 2009 15:03 Magnus (Ej registrerad)
Trubbigt inlägg, vad CME kritiserar är ju det snabbmatsaktiga och övertydliga våldet och de kackiga intrigerna i svenska dussindeckare. Bygamla kioskdeckare i hårda pärmar tränger ut inte bara den "seriösa" litteraturen utan också thrillers med kvalitet, t ex karaktärer som inte är pappersdockor och handling som faktiskt hänger ihop. Jag håller med, den svenska B-deckarboomen är ett symptom på ett samhälle som resolut vänder problem coh eftertanke ryggen och sluter sig runt aina egna privata livspussel
Skrivet 17 dec 2009 08:52 Johannes Jäger (Ej registrerad)
Säger då det. Här har vi då en text som påminner lite grand om SvD ledarsidor i sitt tanklösa försvar för något som alla vet är falskt. Dvs, samtiden.
Edenborg gör oss en välgärning genom att gripa in i en fördummande tid med dess prat.
Edenborg påvisar genom sin text det som behövs påpekas.
Är det en tillfällighet deckargenren exploderat?
Edenborg förfäktar det uppenbara, just därför anklagas han.
Dygd och terror.....det är inget en ljummen samtid tål, det är inget en samtid klarar som helst av allt betraktar litteratur som något "man kyper ner med i en mysig fotölj med en kopp te". Viva Edenborg.
Skrivet 16 dec 2009 18:50 Arthur Jermyn (Ej registrerad)
Den där Edenborg alltså, moralpanik är bara förnamnet! Tror jag...kan inte läsa så bra igentligen...och min besta vänn är en halmgube...jag kallarn halmis...
Skrivet 16 dec 2009 13:18 white trash (Ej registrerad)
Men jösses. Hur kunde du missa Edenborgs uppradning av deckar/noir författare som han gillar i början av artikeln? Hur har du missat att Edenborg har gett ut böcker med författare som De Sade och Teratologen, vars (hjälp) våldsamma inslag får den nya deckarvågens sådana att framstå som lika grova som en fikapaus i Bromölla?
Till ditt försvar måste det ändå krävas viss fantasi för att förvrida Edenborgs beskrivningar av böckernas innehåll till fullkomlig oigenkännlighet och sedan bemöda sig med att kritisera sina egna missuppfattningar.
Sedan när är det kultursnobberi att kritisera dåligt skrivna böcker späckade med tabloid-stereotyper, som dessutom gör anspråk på att vara verklighetstrogna? Den antiintellektuella elitismen har nått nya djup. Man häpnar.
Skrivet 16 dec 2009 12:59 Johan L (Ej registrerad)
Här, jag hjälper dig med lite research, så slipper vi liknande pinsamheter i framtiden. Förhoppningsvis.
http://lmgtfy.com/?q=carl+michael+edenborg
Skrivet 16 dec 2009 12:56 Johan L (Ej registrerad)
Schwissch!
Låter det när C-M Edenborgs artikel flyger över huvudet på skribenten. Vad sägs om att göra lite research innan man fattar pennan? För jobbigt?
Skrivet 16 dec 2009 11:55 Magnus (Ej registrerad)
Men nu kritiserade väl ändå Edenborg det fantasilösa och instängt moraliska i deckarvåldet, inte våld i litteratur sig. Det är bara att ta en titt på Vertigos egen utgivning för att se att den innehåller både deckare och våld.
Värt att notera också att han stått på andra sidan i en debatt kring sin utgivning av Markis De Sade.
Slutligen är det en trist inställning du visar genom att kalla en genomgång av kulturellt homogen litteratur som trampar i samma spår fylld med mängder av hänvisningar till böcker som ger nya perspektiv på samma teman för "kulturellt översitteri".