Där satt den, Folkteatern!
Relaterat
Artikelbilder
succé. Anna Andersson i gasen på gasspisen i Gasklockan.
Bildspel från pjäsen
Succé är ett för klent ord.
Vad sägs om revolution?
Folkteaterns nya uppsättning i Gasklockan har fått ett makalöst mottagande.
Ett ljuvligt allkonstverk. Underbart genial. Alla imponerar.
Lovord av den sorten är sällsynta. Nu bara trillar de in. För ”Kom ta min hand” med Folkteaterns ensemble ledd av regissören och koreografen Birgitta Egerbladh.
Succé är ett för klent ord.
Vad sägs om revolution?
Folkteaterns nya uppsättning i Gasklockan har fått ett makalöst mottagande.
Ett ljuvligt allkonstverk. Underbart genial. Alla imponerar.
Lovord av den sorten är sällsynta. Nu bara trillar de in. För ”Kom ta min hand” med Folkteaterns ensemble ledd av regissören och koreografen Birgitta Egerbladh.
Och strax är Gävles Folkteatern på teaterkartan igen. Tack Birgitta Egerbladh, tack.
Premiär i lördags. I gasklockeområdet som åter fick bli magiskt. I den svarta rymden ute, upplyst av brinnande eldkorgar. I den svarta rymden inne, i det enorma tegelrummet.
Efter föreställningen applåderades häftigt. Men kanske inte mer häftigt än vid många andra premiärer.
Jag tror att det berodde på att vi, var och en i publiken, ville skynda oss hem med vår upplevelse. För att kunna behålla den så länge som möjligt. Som om vi kunde bära med oss, skyddade i händerna, våra hemliga glastittkulor.
Det har sagts att Birgitta Egerbladh är doktorn man kallar på när teatrar befinner sig i kris. En scenkonstens adrenalinspruta som kan väcka patienten ur rutinens koma.
Och det är lockande att helgonförklara henne. Birgitta Egerbladh är stor i Danssverige. Birgitta Egerbladh borde också rimligtvis vara ett betydligt mer känt ansikte för allmänheten.
Men teater är förstås alltid ett möte.
I bästa fall ett kärleksmöte.
Tillsammans med just den här ensemblen, på just den här platsen, gnistrar det.
Allt tycks lika sprittande lättsinnigt och omtumlande som de förälskelser som gestaltas.
Jag kallade ”Kom ta min hand” för underverk i min recension (Arbetarbladet i söndags). Sanna Wikström i Gefle Dagblad använde samma ord.
Men till och med Stockholmstidningarna är lika hänförda.
Teaterkritikern Lars Ring skriver i Svenska Dagbladet att det är en makalös iscensättning, ”buren av en utsökt känsla för komik, rus och längtan”.
Han tycker att Birigitta Egerbladh får ensemblen att flyga genom ett snurrigt landskap av kärlek.
”... en uppsättning som på alla plan, genom alla uttrycksmedel, skapar ett lika intelligent som ljuvligt allkonstverk.”
Gasklockan är en vidunderlig scen. Skriver Dagens Nyheters teaterkritiker Pia Huss som tycker sig för några timmar (föreställningen är tre timmar och en kvart inklusive fikapaus) sväva fritt under klockans magiska kupol.
”Ensemblen slår upp famnen för livet, konsten och kärleken. Det är väl vad alltihop går ut på? Att söka och finna någon eller något.”
Pia Huss sammanfattar med en bild från föreställningen där skådespelaren Alexandra Zetterberg ur en fåtölj sträcker upp sina slanka ben i ett V-tecken:
”Som den seger denna föreställning är”.
Hälsingetidningarnas recensent tycker att ”mötet mellan Shakespeare, Birgitta Egerbladh och Folkteatern har blivit ovanligt lyckat”.
En lyckträff! Skriver teatertidningen på nätet, nummer.se som delar ut högsta betyg, full pott. Recensenten har svårt att förstå hur första akten ska kunna toppas, men blir inte besviken.
Även Aftonbladets Jenny Aschenbrenner är positiv. Något mindre översvallande: ”Inte förrän strax före paus sitter den riktigt, den egerbladhska tonträffen – suggestiv, vemodig och finurlig”. Dock full av hänförelse – över gasklockan. ”Kongenial spelplats”. ”Magisk bara man kliver in”.
Under åratal ansågs att den inte dög till annat än skrotupplag. I dag har vi en Gävlescen som verkar stå för halva segern.
Men vilken hyllningskör, ni hör.
En föreställning av Birgitta Egerbladh är som ”ett glas mousserande i vårgryning”, skrev en teaterkritiker vid ett tidigare tillfälle.
Ja, skål.
Skål för de dubbla framgångarna och för förhoppningen att Folkteatern ska låta det bubbla för jämnan med Birgitta Egerbladh som huskoreograf.
” Det är roligt, ja ibland så hejdlöst roligt att vi gapskrattar rätt ut.”
Hudiksvalls Tidning, LjusdalsPosten, Ljusnan och Söderhamns Kuriren
”Det är svårt att fantisera ihop en mer kongenial spelplats för mötet mellan Shakespeare och Birgitta Egerbladh än den gamla gasklockan i tegel i Gävle.”
Aftonbladet
”Birgitta Egerbladh har gjort underverk tillsammans med Folkteatern. Kom, ta någons hand och se.”
Arbetarbladet
”Vilket underverk har inte Birgitta Egerbladh gjort med Folkteatern.”
Gefle Dagblad
”Allt fogas till ett stort orkesterverk.”
Dagens Nyheter
”En njutningsfull lyckträff där en enorm lätthet och spelglädje finns med även i den djupaste tragiken.”
Teatertidningen nummer.se
”Ljuvligt allkonstverk” /.../ ”Kom ta min hand är en makalös iscensättning fylld av eufori, smärta men också scenisk intelligens.”
Svenska Dagbladet
