Nu är sommarlovet över och snart även ”Sommarkväll” i SVT med Anne Lundberg i spetsen. Programledaren håller i rodret och sänder ut frågor och påståenden och vill hålla igång ett intressant samtal. Gästerna får en ypperlig chans att visa upp sitt bästa jag. Genom rutan får vi lära känna dem och uppleva samtalsstilar och jargonger.

Jag halkar in i slutet av programmet. Två kvinnor och två män samtalar och verkar ha en så glad stämning med leenden och skratt. Där sitter skådespelaren Elin Klinga, mediaprofilen Robert Aschberg, komikerna Anna Blomberg och Anders Jansson. Alla hade redan fått sin egen intervjutid och nu återstod sex minuter av programmet. Dessa minuter har jag analyserat. Man ska inte analysera så mycket, har jag hört. Nähä, men jag har gjort det.

Antalet frågor eller påståenden som riktas från programledaren till de olika gästerna är sammanlagt 23 stycken. Av dessa riktas 18 stycken till männen, varav 5 till kvinnorna. Antalet ord som männen tillsammans säger är 732, kvinnorna säger tillsammans 182.

Okej. Vad samtalar de om, då? Den första hälften av dessa sex minuter handlar om att vara lustiga kring olika kvinnor. Det inleds med en imitation och en analys av Hollywoodfrun Anna Anka. Robert Aschberg gör flera utlåtanden om hur jobbig hon är. Detta följs av att skratta en stund åt Maria Montazami, sia om hon är jobbigare än föregående.

Därefter går Anders Jansson in i rollen som Tiffany Persson och även här får Robert Aschberg tycka till om han gillar henne eller inte.

Den andra delen av samtalet fokuseras på Anders Jansson som berättar om sin kommande musikal. Därefter spår man kring vilka av gästerna som kan tänkas byta jobb med varandra. De båda kvinnorna, komikern och skådespelaren, föreslås byta med varandra, vilket bejakas positivt och med skratt. Robert Aschberg föreslås byta med Anne Lundberg, vilket inte godtas av honom, för det skulle ses som ett misslyckande för hennes del, eftersom hon… skulle bli bocken som trädgårdsmästare.

Slutligen sägs det några repliker om hur tacksamma de är som får ha ett lustfyllt arbete. Den som avslutar samtalet fyndigt är Robert Aschberg som säger att det är så bra när man… får säga såna här fina saker som jag sa nu.. Och alla skrattar.

Med hopp om att få skratt haglar kommentarer. Programledaren Anne Lundberg frågar Robert Aschberg om han och Anna Anka brukar ringa till varandra. Robert Aschberg: Nej, ja, varje dag faktiskt. Jag brukar be henne om råd. Jag brukar be henne prata med min kärring och ge henne några råd. Denna replik syftas på att man tidigare hörde Anna Blombergs imitation av Anna Anka: Om din man vill att du ska suga av honom det första han vill på morgonen, då måste du ställa upp på det.

Även Anders Jansson gör ett försök till skratt: Det är det bästa med Tiffany Persson, jag kan säga lite vad jag själv vill, fast med högklackat. Det gör ju vissa människor utan att vara på tv.

Här förutsätter han att mottagaren har en nedvärderande syn på människor som går med höga klackar. Senare talar han om sin första idol: Jean Kelley var min första idol och jag var djupt förälskad i... Anne Lundberg avbryter snabbt: i Jean Kelley? Här förutsätter Anne Lundberg att lyssnarna uppskattar skämt om att Anders Jansson vore homosexuell.

Vid ett annat tillfälle hyllar Robert Aschberg Anna Blombergs imitation av Anna Anka samtidigt som han verkar vilja tala om för henne att hennes populära imitation endast var flyt: Och din parodi är ju hur bra som helst, det är ganska..., du är duktig som fan, men håll med om att det är rätt tacksamt, eh…

Stereotyper tenderar att vara riktade mot underordnade grupper, och även här tar man hjälp av dessa för att försöka nå skratt på bekostnad av främst kvinnor, homosexuella och transvestiter.

Stämningen är ofta uppsluppen och gladlynt. Ett antal högre skratt utbrister, närmare bestämt 18 stycken. Samtliga skratt kommer som belöning från någon när budbäraren försöker vara rolig. Programledaren Anne Lundberg skrattar flest gånger: 7, varav 6 gånger åt någon av männen. Anders Jansson skrattar 6 gånger, varav 5 gånger åt Robert Aschberg. Elin Klinga skrattar 4 gånger, varav 3 åt männen.

Anna Blomberg får endast 2 skratt riktade till sig, trots att hon gör 2 humoristiska imitationer.

Samtalsundersökningar som gjorts i skolmiljö visar att läraren talar minst två tredjedelar av tiden. Av den återstående tredjedelen talade flickorna endast en tredjedel. Pojkarna tog själva ordet. De kvinnliga lärarna gav alltid mer uppmärksamhet till pojkar. Flickorna fick mindre verbal respons av läraren. Boken ”Språk och kön” (2007) konstaterar att ”skolan ger pojkarna bättre träning för det vuxenliv där de förhoppningsvis ska vara aktiva deltagare i det offentliga samtalet./…/De får vänja sig vid att ingen ifrågasätter deras rätt till ordet, att deras egna erfarenheter är intressanta och relevanta i diskussionen och att deras inlägg är värda att andra människor lyssnar till dem (Hultman 1990:25)./…/Flickorna socialiseras in i tystnad i offentliga sammanhang eftersom de inte får den bekräftelse som pojkarna ges de gånger de tar till orda i klassrummet. De får helt enkelt inte det stöd och den uppmuntran som krävs för att man ska få självförtroende nog att våga yttra sig i offentliga sammanhang”.

Man kan tycka att sex simpla minuter i en underhållningstimme inte kan sitta inne på en generell sanning om mäns och kvinnors samtalsstil. Det råkade kanske bara vara såhär, just då. Man ska inte analysera så mycket. Tack för ordet, nu lämnar jag över till någon annan.

Ingela Wall