”Vid valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär…”

Nej, jag begriper inte heller vad ovanstående betyder.

Meningen är hämtad ur ett av de där mejlen som försöker få mig att tro att jag har 15 miljoner pund att hämta i Credit Suisse Bank sedan någon mig närstående oljeprins dött i en helikopterkrasch.

”Endeavor att meddela mig ert beslut snarare än att hålla mig väntar”, avslutar den artiga brevskrivaren.

Översättningsprogrammets indolens gör det inte precis lättare att tro på hans löften.

Men översättningar av skönlitterära verk sker lyckligtvis fortfarande manuellt.

Hur kan det då komma sig att de blir så jättekonstiga?

En undersökning som redovisas i Svensk Bokhandel nr 20/2011 chockar mig lite lätt. Att det var så här annorlunda att läsa Stieg Larsson på engelska jämfört med svenska. Han har slimmats, blivit mer brutal och, hjälp, sexist!

Klart man inser att en svensk bok inte är riktigt densamma när den ges ut på ett annat språk. Översättning är tolkningskonst. Komplicerat. Det finns sämre och bättre utövare.

Men att en författares röst riskerar att ändra karaktär helt och hållet var jag inte beredd på.

Svensk Bokhandel har granskat vad som hänt när Stieg Larsson, Camilla Läckberg och Steve Sem-Sandberg bytt språk. Tre vana översättare fick på prov översätta 30 sidor av översättningarna tillbaka till svenska .

Läckbergs pilsnerfilmsaktiga formuleringar blir faktiskt klart bättre än i original. På franska är hon uppstramad och mer logisk, konstateras bland annat. Förklarande fotnoter på var och varannan sida förlänar också deckaren ”l’Oiseau de mauvais augure” (”Olycksfågeln”) ett seriöst intryck.

I ”The girl with the dragon tatoo” har stora sjok av typiskt pratiga Stieg Larsson-utvikningar strukits bort. Fem rader kan reduceras till två. Resultatet är typiskt hårdkokt. Granskaren noterar också användningen av slentrianmässiga kvinnoförnedrande uttryck som feministen Stieg Larsson skulle gråtit blod över, samt missar som att Dagens Industri blivit Dagens Nyheter och att Mikael Blomqvist lägenhet är 70 kvadrat istället för 65 och ligger på fel ställe i stan.

Översättaren Erik Svensson har tittat närmare på Steve Sem Sandbergs ”The emperor of lies” (”De fattiga i Lodz”). Han tar upp slående exempel på hur språket förlorar i konstnärlig kvalité. Översättningen visar sig dessutom innehålla mängder med felaktiga siffror och datum. Ett vanligt fenomen.

Eller är alla sakfelen verkligen fel den här gången? Konstigheterna slutar inte där. Det visar sig att författaren själv fört in diverse ändringar sedan bokens första svenska version. Den har tryckts nio gånger plus en pocketupplaga, alla tydligen olika. Dessutom innehåller den engelska översättningen tillägg som författaren gjort på översättarens förslag – och som så småningom kommer att införas i nästa svenska upplaga...

Hoppsan. En bok är inte en bok. Den är massor av böcker. Den kan vara ett pågående projekt. Den kan vara en produkt anpassad för en ny marknad. Den kan vara berövad sin personliga prägel. Den kan vara offer för språklig imperialism.

De stora kulturspråken är generellt mer respektlösa, anser en av översättningsgranskarna som Svensk Bokhandel anlitat.

Olof Eriksson, professor i franska, ger några historiska skräckexempel. Pär Lagerqvists stilistiska särdrag slaktades, ”Nils Holgersson” där alla kapitel om den svenska geografin ströks och Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” som kom ut slimmad till två tredjedelar.

Men den tyngsta insikten är ju trots allt att jag varken läst Solzjenitsyn, Joyce Carol Oates, Jorge Luis Borges, Doris Lessing eller Jules Verne, som jag trodde.