En befriad Gävlebo
Relaterat
Gävle påstås vara värsta typexemplet. Man kunde tro att invånarna av hävd gick omkring svarta i synen, med luthersk moral, och kände sig som trampade myror.
Trots att de enligt den senast gjorda medborgarundersökningen varken är missnöjdare eller nöjdare än svensken i genomsnitt (SCB, 2010).
Men i grenen att snacka om hur mycket vi lider under Jantelagen – är vi sannolikt världsmästare. Den efterhängsna myten om Gävlekaraktären underblåses numera även av så kallade anti-janteprojekt som ”Stolt” – en intervjubok med framgångsrika gävleborgare som sägs ha visat mod och trotsat mentaliteten.
Därför blir jag så hjärtinnerligt glad över Lasse. En student på Informatörsprogrammet vid Högskolan. Jag har aldrig hört talas om honom förut. Men Lasse har också skrivit en intervjubok. Där alldeles vanliga Gävlebor träder fram. Utan minsta lilla tjat om Jante.
Låt mig säga på en gång att det inte är någon riktig bok i den meningen att ni kan gå iväg och köpa den. Den är ett projektarbete i utbildningen, upptryckt i några få exemplar eftersom Lasse själv råkar vara anställd på en tryckerifirma.
Lasse flyttade till Gävle lördagen 1 april år 2000 och har fortfarande inte ett ont ord att säga om stan. När han ska berätta om sitt Gävle verkar tanken att referera till Jante inte ens föresväva honom.
Ända sedan jag lämnade Stockholm, så har Gävle gjort att jag mår bra, konstaterar Lasse.
”Som Stockholmare, och nu generaliserar jag, har man en rätt snäv bild av hur resten av Sveriges ser ut. Stockholmare, och nu generaliserar jag ytterligare, anser att Stockholm är Sverige. Resten är bara skog, arbetslöshet och småstadsdekadens. Och EPA-traktorer. Punkt!”
Lasse flyttade alltså med viss tvekan. Men Gävle tog honom med storm. Han är lyrisk.
”Jag kan på fullt allvar hävda att jag fortfarande minns dofterna den första morgonen på väg till jobbet. Havet, Korsnäs, Gevalia och Malaco-Leafs kolasnören.”
Lasse har gjort snabbporträtt av ett antal Gävlebor som han gillar. Ryttaren Linnéa, tvillingpappan Jens, crossföraren Catrine, Jerry Williams-älskaren Per, frisören Treenet, konstnären Tina (Lindberg) och hennes hund Brorsan. När det kommer till kritan är det ändå framför allt människorna som fått honom att stanna kvar:
”Vi, tillsammans, är Gävle och det är det som gör att jag mår bra”, skriver han.
Förutsättningslöst. Mytfritt.
Antijanteprojekt i all ära, men bättre reklam än Lasse kan Gävle inte få.
Fotnot. Lasse heter Nivér i efternamn. Han studerar kommunikation på Informatörsprogrammet vid Högskolan i Gävle. Den är tydligen väldigt bra på att lära ut sånt. Titeln på projektarbetet lyder ”Människor i Gävle – en bok om oss”.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 8 feb 2012 11:36 Ove Wall (Ej registrerad)
Peter, vad kan det bero på att du fått den uppfattningen om mig och andra gävlebor? Jag delar definitivt inte din uppfattning och jag har betydligt längre erfarenhet av stan och dess invånare än du har. Har du själv någon del i hur människor är mot dig? Det var länge sedan jag läste ett så koncentrerat klagande på andra människor...
Se så, ryck upp dig lite.
Skrivet 1 feb 2012 10:51 Peter (Ej registrerad)
Jag uppskattar verkligen att någon försöker göra nåt för att skapa en drägligare stämning i Gävle och alla initiativ till att göra nåt åt denna den dåliga självkänslans huvudstad och nationellt centrum för avund och småaktighet.
I mitt liv har jag hittills hunnit bo på 7-8 platser i vårt avlånga land och tycker mig ha fått lite erfarenhet för hur det kan se ut och fungera i andra samhällen. Ingenstans som Gävle har jag mött en så becksvart vägg av missunsamhet, avund, skitprat om andra, dålig självkänsla och låg initiativförmåga som i Gävle. Den här stadens befolkning behöver verkligen åka på studiekurs till någon annan plats och se att i samhällen där människor visar varandra respekt och där man kanske till och med är trevlig mot sina medmänniskor, där är också människorna så mycket lyckligare och andas framtidstro och hopp. Det är också de samhällena som utvecklas, det är där nya företag och idéer föds.