I den pågående debatten på Aftonbladets kultursidor sökes arbetarlitteraturen, men i en essä i dagstidningen Boston Globe efterlyser populärfilosofen Alain de Botton litteratur om arbete över huvud taget. Blåställ eller slips spelar ingen roll. Polisstationer är väl skildrade, men i övrigt är arbetsplatsen en vag zon i modern fiktion, vilket är förvånande med tanke på att ”vad jobbar du med?” är den vanligaste frågan vid en ny bekantskap.

”Om en utomjording landade på Jorden och försökte förstå vad människorna gjorde med sin tid baserat på att läsa böcker, skulle denna tro att människor enbart ägnar sig åt komplexa relationer, bråka med sina föräldrar och att då och då mörda folk”, skriver de Botton.

Om arbete skildras, och i synnerhet kontorsarbete, är det i satirisk form, som i Joshua Ferris ”Så fick vi se slutet”.

Alain de Botton har en poäng. Jag tittar i min bokhylla, sveper med blicken över böcker som jag har läst i år, och har svårt att erinra mig romankaraktärernas yrken. Det som upptar merparten av vår vakna tid ignoreras.

Och när väl arbetsplatsen skildras är det i akademiska och mediemiljöer. Har någon arbetsplats blivit mer ingående avscannad än Aftonbladets kulturredaktion i Maja Lundgrens ”Myggor och tigrar”? KE