Språkforskaren Ola Wikander skulle gärna återuppväcka gotiskans ”wit”. Ett ord för ”vi” när man bara är två.

– Jag kan ju tänka mig en och annan romantisk situation där det skulle passa bra.

Gotiskan, en gång ett stort germanskt språk, dog ut på 1600-talet. Kanske försvann den sista goten ännu tidigare, det är svårt att veta.

Sista gången någon sade ”wit” i betydelsen ”vi två” kan ha varit på Krim-halvön.

– Det som fanns kvar där var i så fall bara en liten spillra, säger Ola Wikander.

Gotiskan talades framför allt i Östeuropa men spreds ända ner till Italien i takt med goternas erövringar. Förutom några köpekontrakt och en kommentar till Johannesevangeliet finns bara ett betydelsefullt skriftligt dokument kvar, Silverbibeln i Uppsala, vars bibelöversättning gjordes på 300-talet.

Ola Wikander, expert på just utdöda språk och författare till böcker som ”I döda språks sällskap”, berättar att högre studier av nordiska språk eller tyska ofta leder till en språkhistorisk djupdykning i Silverbibeln.

– Det är alltid den man läser. Men bibelöversättningar kan vara problematiska. De har en tendens att vara ganska ordagranna och dåligt spegla det språk som verkligen talades.

I sina egna studier av utdöda språk är det just människan han vill komma nära.

– Man får en direktkontakt med forna människors tankar och idéer som är nästan omöjlig att få annars.

Även nu levande språk, bland annat på Nya Guinea, har ord för ”vi” när man är två: ett personligt pronomen i första person dualis.

(TT Spektra)