Onödigt mordisk
Det dör en väldig massa människor i norska Anne Holts nya kriminalroman ”Frukta inte”. Mördas förstås.
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
• Anne Holt
” Frukta inte ”
Övers. Maj Sjöwall och Margareta Järnebrand
(Piratförlaget)
En pojke hittas halvt om halvt upplöst i en hamnbassäng, saknad av ingen eftersom han levde som illegal flykting i Norge. En populär men inom kyrkan rätt kontroversiell biskop blir knivstucken till döds på gatan på självaste julaftonsnatten. En uppseendeväckande konstnär på vippen till det stora genombrottet får en spruta snabbverkande gift i sig i sin ateljé.
Och så de som inte dör, de är många också. Den förmögne men paniskt rädde homosexuelle affärsmannen, sonen till biskopen som börjar ifrågasätta, kriminologen Inger Johanne och hennes man polisen Yngvar, hennes döttrar, den äldsta med en odefinierad störning.
Ingen begriper till en början att alla döda hänger ihop. Men så anar Inger Johanne nåt, samtidigt som hon håller på att oroa ihjäl sig över att nån tycks hålla uppsikt över hennes alldeles speciella äldsta dotter.
Det är i den där oron som Anne Holt lyckas bäst. Man känner Inger Johannes krypande obehag, känner det onda i magen när flickans journal är försvunnen ur specialskolans arkiv.
Annars är det lite för många mord för att man riktigt ska fångas. Vart och ett av dem hade liksom räckt.
Fast då hade inte Anne Holt fått skriva sin bok om hatbrott och religiös intolerans. Och ämnet är angeläget. Hatbrotten är många gånger osynliga i statistiken trots särskilda satsningar från myndighetshåll. Men i ”Frukta inte” blir det för spektakulärt.
Men visst läser man vidare och vill veta hur det går. Och så får man ju också en liten festlig föraning om att nånting har hänt med Holts andra hjältinna, den numera avhoppade polisen Hanne Wilhelmsen, som pratar så glatt i telefon när Inger Johanne ringer för att få ett råd. Inger Johanne undrar för sig själv vad som har hänt. Vi med. Och hoppas på svar i nästa Anne Holt-roman. n
