En av Sveriges mest erfarna översättare och mangakännare har i juni i år av Uppsala tingsrätt dömts till 80 dagsböter för innehav av barnpornografi. Innehavet bestod av 51 erotiska bilder på mangafigurer som tingsrätten menar är under 18 år. Lagen pekar på att det är straffbart (böter eller upp till två års fängelse) att visa/publicera/titta på tecknade bilder av en naken seriefigur som ser ut att vara minderårig. Detta är första gången lagen prövats på teckningar.

Översättaren menar att denne sparat ner mangateckningar från Internet för att använda som exempelbilder för sin forskning. Hade översättaren känt till att det var att betrakta som olagligt i Sverige hade denne aldrig gjort det. Översättaren menar också att det inte rört sig om någon hårdporr.

En utvikning bör här vara på sin plats. Mangafigurer ser unga ut, vilket har med de stereotypiska stora ögonen att göra. Stora ögon kommunicerar känslor på ett tydligt sätt; ju yngre målgrupp desto yngre ser karaktärerna ut. Detta betyder i sig inte att karaktärerna i serien är unga. Värt att nämna också är att nakenhet i manga inte alltid har med sex att göra. Lika ofta kan en karaktär ha kläder på sig i en ruta för att plötsligt i nästa vara naken mot en svart bakgrund; vilket symboliskt signalerar utsatthet, ensamhet och en känsla av nakenhet, snarare än den verkliga nakenheten.

Hur som helst, att lagen nu prövats på tecknade bilder kan på sikt få långtgående konsekvenser för seriemediet, dess utövare, läsare och oss som bibliotek. Exempelvis skildringar av övergrepp, självbiografiska berättelser om sexualdebuten eller barn utan kläder kan komma att klassas som barnporr. I farozonen ligger därmed serier som finns i många bokhyllor i vårt avlånga land samt i landets alla bibliotek.

Bra exempel är prisbelönta ”Pappas flicka” av Debbie Drechsler, Robert Crumbs serier samt ”Sayonara September” av Åsa Ekström. För att inte tala om alla svenska alternativserier. Även många av dessa serier är prisbelönta. Tusentals serieläsare kan alltså vara kriminella utan att ens känna till det, och bokhandlar samt bibliotek sprider eventuellt detta utan att veta om det.

Nu har jag inte sett bilderna i fråga. Och när det handlar om barnporr ser man lätt små barn framför sig. Vad jag förstår är det äldre barn än så. Alltså unga vuxna. Jag ser på saken så här:

Lagen riskerar att bli en diskriminering av visuell media och dess skapare (serieskapare, filmskapare och illustratörer) då text är helt fritt från straff, även om det är en brottsbeskrivning. Det är dessutom ett offerlöst brott i och med att det handlar om tecknade karaktärer och inte riktiga personer. Domen känns mer som paragrafrytteri än något annat.

Dessutom, om domen leder till att det blir förbjudet att porträttera sexuella relationer mellan människor under 18 år (jag menar alltså ungdomar och inte barn) betyder detta att en hel massa titlar som redan finns utgivna helt plötsligt klassas som barnpornografi. Vart går gränsen för yttrandefrihet?

Daniel Gustavsson, bibliotekarie vid Stadsbiblioteket Gefle Vapen