Hen kallar det självpornografi
Relaterat
Fakta
Åsa Maria Kraft
”Självpornografi, Akt 1, pastoral prosa”
(Albert Bonniers förlag)
Nyseparerad, tillfälligt utan småbarn, springer poeten upp på ett tåg och där, i en växling av blickar med passageraren på andra sidan mittgången, börjar en självpornografisk berättelse.
Vi måste genast bryta här för ett klarläggande. Det nya ordet självpornografi är förstås en variant på begreppet självbiografi, men denna berättelse om möten av sexuell art är ändå inte så pornografisk som man kunde vänta sig. Upphetsande beskrivningar får man leta efter någon annanstans.
Pornografisk i bemärkelsen utnyttjande stämmer istället väl, för poeten utnyttjar i sin text sin egen och någon annans kropp och deras sexuella handlingar, så väl som återanvänder repliker och åtbörder, utan namns nämnande men ändå utlämnande. Om sedan en av dem är författaren själv eller om alltihopa är fiktion, det kan vara hur som helst för oss läsare. Det viktiga är berättarens position i denna klassiska otrohetshistoria.
Berättelsens syfte är att undersöka maktrelationen i en sådan historia. Förändras den om man inte vet vem som är kvinna och vem som är man?
Den skarpögde har sett att jag hittills inte skrivit han eller hon, bara utanför recensionen förekommer Åsa Maria Krafts namn.
I boken används genomgående det praktiska ordet hen för att hänvisa till personerna. Turkiskan har detta neutrala ord, och finskan, och det har börjat synas även i svenskan. Det blir så här: Hen sa att hen kunde komma förbi hur sent som helst, hellre än att inte komma.
Likväl sitter man där och försöker tolka! Ett par seniga armar, en svart tröja. En som säger sig inte vilja svika sin sambo, och inte kan nås när som helst, men ändå gärna hjälper till att dra av klänningen för att få litet kul. En annan som blir mera engagerad känslomässigt och måste vänta på tecken och ankomster. Det är kort sagt en maktrelation som utvecklas. En klassisk älskarinnehistoria om en som hjälpte någon ur en relation och sedan inte behövdes mer.
Åsa Maria Kraft har föregångare i att närgranska kärlekshistorier, ja riktigt grubbla omkring dem. Marguerite Duras nämns och Annie Ernaux, Gertrude Stein, Dante. Citat ekar i texten och Kraft illustrerar med vackert suddiga fotografier av figurer ur historien: Buddha, den arkeologiska utgrävningens armé av lerfigurer, likadana fast individer alla.
”Självpornografi, Akt 1” är en bok som sätter igång tankar och lägger ut spår åt många håll. Det ska bli spännande att följa med till Akt 2. Eva Adolfsson, vår främsta utforskare av kärleksrelationer och genus, dog 2010 och nu har hon fått en värdig arvtagare i Åsa Maria Kraft.
Anne Brügge
