Den blågula flaggan vajar från ett grått funkishus i en lummig trädgård i Pyongyang. Idyllen är Sveriges ambassad och vid muren mot grannen Nigeria ligger ett litet jordgubbsland. På baksidan av byggnaden finns den berömda swimmingpool där Sveriges chargé d’affaires en lördagförmiddag 1985 hittade två nakenbadande svenska tjejer.

Den saken var ändå inte lika uppseendeväckande som avslöjandet att nordkoreanska ambassadtjänstemän i Stockholm försörjde sig på att smuggla sprit och cigaretter. De hade en jätteantenn på taket för direktkommunikation med sin ledare och orsakade tv-störningar i Östermalmskvarteret.

Mycket litet i Nordkoreas förhållande till omvärlden kan betecknas som normalt. Men Sverige har haft en särställning. Vi var under 26 år det enda västlandet med beskickning i det stängda landet.

Radiojournalisten Lovisa Lamm har skrivit en bok om denna långa och något ansträngda relation, ”Ambassaden i paradiset”. Nordkoreas skuld till Sverige på 2,6 miljarder är exempelvis fortfarande obetald och växer för varje år.

Lovisa Lamm närmar sig mysteriet Nordkorea främst genom officiella och inofficiella uppgifter från före detta ambassadörer.

Hon beskriver någons privata fotografi från mitten på 1970-talet. Ett gardenparty med minglande gäster på ambassadens uttorkade gräsmatta, nötter och snittar serveras från ett knallrött plastbord med gult parasoll. Männen bär ljusa sommarkostymer. Det är tiden när man ännu tror på att storslagna svenska industrisatsningar i Nordkorea, att landet ska bli ett nytt Japan.

Näringslivet hade tryckt på för ett diplomatiskt erkännande. Under 1970-talet köper Kim Il Sung grävmaskiner, Volvobilar och svensk teknik för enorma summor. En stor industriutställning hålls i Pyongyang. En dag tvingas de svenska företagsrepresentanterna stanna på hotellet. Mässan ska besökas av dignitärer. Påföljande dag upptäcks att maskiner har skruvats isär och satts ihop slarvigt. Men ingen låtsas om industrispionaget. Lika lite som man talar om den enorma svulsten i Kim Il Sungs nacke; ”vilken svulst?”.

Erik Cornell är den första svenska ambassadtjänstemannen på plats i Nordkorea. Hans rapporter hem blir alltmer förtvivlade. Det är karusell i diplomatkvarteren: ”Det säger väl sig självt att det är en ganska bisarr samling som hamnat i Pyongyang.”

DDR-ambassadörens hustru får nervkollaps, Gabons ambassadör drar pistol mot en fransk diplomat och en arabisk diplomat blir biten i armen av en kollega, indonesen skrattar och fnissar oavbrutet.

Cornell börjar tvivla på sitt förstånd i en isolering där han med kort varsel blir hämtad till banketter med personkult och timmar av massmöten.

Lögnen har blivit statsskick i Nordkorea, konstaterar Lovisa Lamm. Författaren har tidigare jobbat med teater. Kanske därav hennes besatthet att få reda på mer om Nordkorea; för att det beskrivs som en kuliss.

Hennes bok liknar en vridscen där olika berättelser utspelar sig i olika rum. I mitten på 1970-talet föds också pojken Kim som så småningom blir gränspolis, låter flyktingar passera och själv tvingas fly 2005. I dag jobbar han i en sushirestaurang i Stockholm.

En annan historia är den om gruvprojektet i Musan. Sekreteraren Kerstin Molitor och hennes make Ulf ingår i en svensk delegation som ska sköta anläggningen. Kerstins dagbok (där Kim Il Sung nämns under täcknamnet Konrad!) under två år beskriver vardagen, människornas rädsla, stoppen i toaletten, den söta hunden som blir gryta. ”Ingen västerländsk kvinna har vid den här tiden, tidigt 1980-tal, fått en liknande inblick i livet i en nordkoreansk by”, skriver Lovisa Lamm.

En tredje parallell historia är jakten på de nakna tjejerna i poolen. Vilka var de? Lyxprostituerade som flugits in till Kim Il Sung?

På ytterligare en scen utspelar sig författarens eget övervakade gruppbesök i Nordkorea. En berusad guide råkar undslippa sig en ironisk kommentar om Den Demokratiska Folkrepubliken. Det blir en spricka i kulissen.

”Ambassaden i paradiset” ger kanske inte så annorlunda bild av Nordkorea än den vi redan har. När hela världen sminkats i grälla Disneyfärger och sammanbundits i det globala nätverket står ett litet grått land ensamt utanför. Utfattigt. Under en regim som är lika löjeväckande som skräckinjagande. Nordkorea har manifesterat sig med massparader och kärnvapenhot och knubbiga ledares förtjusning i amerikanska actionfilmer medan barnens hjärnor krymper av näringsbrist.

Vad som pågår bakom Nordkoreas kulisser har långsamt sipprat fram. Men det är själva det obegripliga i konspirationsdramat Nordkorea som intresserat Lovisa Lamm. Det absurda spelet utåt. Aktörernas ståndaktighet. Den arrangerade scenografin. De skrivna replikerna. Lögnerna.

”Ambassaden i paradiset” blandar fakta med litterär form vilket skapar viss röra, gör boken lös i kanten. Trots det lyckas Lovisa Lamm förmedla, inte ett nytt men ett annorlunda perspektiv på Nordkorea. Genom att skickligt utnyttja den unika inblick som Sverige haft.