Sandviken – motbjudande ställe?
Relaterat
Artikelbilder
Dan Jönsson.
Fakta
Ny bok
Dan Jönsson
”Ingenmansland – ett år på Sveriges baksida
(Leopard förlag)
”Sandviken vid niotiden på kvällen en torsdag i oktober är ingen inbjudande plats.”
När kulturjournalisten Dan Jönsson under sin resa i Ingenmansland, som han kallar det i boktiteln, stannar till i Sandviken är känslan densamma som i övriga orter som han besöker: Flen, Urshult, Säffle, Ånge …
När finanskrisen rasar, och telefonsamtalen till de fina kulturredaktörerna i huvudstaden ringer för döva öron, reser Dan Jönsson till dessa platser för att förstå det land som han nu lever i.
Jobben försvinner, hus förfaller, posten stänger, livet tycks pågå någon annanstans. Det är ögonblicksbilder från ”Sveriges baksida” som får mig att tänka på de glimrande precisa vykorten i Ted Ströms ”Vintersaga”.
Jag läser, av naturliga skäl, kapitlet om Sandviken med extra intresse. Han strövar runt, läser Li Österbergs serier där hon refererar till hemstaden som ”Dödens boning”, betraktar några ungdomar inne på McDonalds, snackar med en tjej inne på Arbetsförmedlingen, läser Platsjournalen på Mjölkbaren och knyter allt han ser till politik.
Så byggs varje kapitel, från alla orter som han besöker: iakttagelser på plats får illustrera den politiska litteratur som han har med sig på resan. I Sandviken är det Paul Lafargues ”Rätten till lättja”, en bok som argumenterar mot arbetarrörelsens vurm för lönearbete. På andra orter är det Robert E Lanes ”The Loss of happiness in market democracies”, Jan Jörnmarks ”Övergivna platser” eller den numera obligatoriska vänsterreferensen ”Jämlikhetsanden” av Kate Pickett och Richard Wilkinson.
Sandviken som plats knyts till resten av världen, de stora strukturerna och systemen som påverkar de liv som människorna lever i dag i den 150-åriga bruksorten.
Men det abstrakta blir också konkret i hans miljöskildringar:
”Sandviken liknar en kasernstad, med de grova, fyrkantiga brukslängorna uppradade som stadiga logement runt Sandvik AB:s väldiga industriområde. På stadskartorna breder ’verket’ ut sig som ett grått, oformligt fält nere till höger, helt utan vägar, byggnader eller andra detaljer. En hemlig, sluten värld vid sidan av arbetarstadens öppna, rationella rutmönster.”
Det är en trevande reportagebok som han har skrivit. En skribent som ger sig själv i uppdrag att förstå vad som har hänt i Sverige de senaste åren. Detta trevande hade kunnat få reportagen att tappa styrfart, och ibland vinglar det, men författarens genuina behov av att förstå vad som händer drar även med läsaren från tågstation till tågstation.
Rapporter från provinsen skrivna av en kulturjournalist från ”Mediasveriges framsida” hade kunnat ge en dålig smak. När han fantiserar om människor som han möter och hur det skulle vara att leva deras liv balanserar han på gränsen. Men hans ständiga påminnelser om att han själv bor på den skånska landsbygden – även om han är verksam på DN – och antydningar om att han blir en allt mer marginaliserad vänsterröst på kultursidorna räddar underdog-perspektivet.
Boken påminner om Kristina Mattssons ”Landet utanför” i hur de båda skildrar förutsättningarna för livet bortom städernas ljus. Jönssons perspektiv är dock mer personligt. Han läser, betraktar och tänker.
Reportagen kan handla om Ikeas etablering i Haparanda, en grillbarägare i Ånge som driver ett företag i landsorten långt från familjen i Stockholm, den nedlagda gruvnäringen i Grängesberg och arbetarklassens rabattjagande hysteri på Gekås i Ullared. Alltid med känslan av att livet pågår någon annanstans.
Om ”Ingenmansland” kärna ska sammanfattas, finns den i strävan efter att se människorna som finns i slutet av de kedjereaktioner som startas i politikens korridorer i Bryssel eller ekonomins kurvor på Wall Street. Frågorna om hur våra liv påverkas av dessa beslut och om det finns någonting vi kan göra annat än att flyta med och hoppas att vi inte ska krossas av klipporna.
Dan Jönsson kommer för övrigt till Sandviken just efter att beslutet om att flytta Sandviks huvudkontor till Stockholm har blivit känt. En nyhet som han får höra på Lill-Puben och tyvärr bara noterar, inte hakar fast i sina teoretiska resonemang. En bättre illustration av hur landsbygden dräneras på makt och betydelse är svår att hitta.
