Vi har blivit förförda. Den ekonomiska mannen, vår tids superhjälte, har stirrat oss djupt i ögonen med sin kyliga, kalkylerande blick och fört med oss till sängen där förförelsens fullbordan har pågått länge nu, med ett öga ständigt vakande mot tv-skärmens börskurva.

Men den ekonomiska mannens mojo har börjat skrumpna i spåren efter den ekonomiska krisen. Det är som om vi börjat vakna upp och sett att superhjälten bara är en tanig kille i för tight kostym.

Som för att banka de sista rosa förföriska dimmorna från våra huvuden landar nu Katrine Kielos bok ”Det enda könet” på bokhandelsdisken, en uppgörelse med den ekonomiska mannen och den världsbild där han har varit herre.

Katrine Kielos – verksam på Aftonbladets ledarsida – visar sig i ”Det enda könet” ha en talang för driva gäck; inledningskapitlet om nationalekonomins fader Adam Smith och hans mamma är signifikativt för resten av boken i hur Kielos njuter av att punktera den ballong som den ekonomiska mannen har blåst upp av sig själv. Adam Smith hade fina teorier om drivkrafterna som får människor att trampa runt i ekonomins hamsterhjul, men han glömde att räkna med sin mamma, som varje kväll satte fram maten på bordet åt honom.

Mamman kan ses som en symbol för alla de mänskliga gärningar som inte ryms inom ekonomernas kalkyler, ofta utförda av kvinnor: matlagning, barnpassning, städning, allt som måste fungera för att ekonomin ska kunna fortsätta tugga vidare.

Katrine Kielos driver tesen att det vi lägger in i ordet ekonomi enbart är manliga värderingar. Urtypen av den ekonomiska mannen hittar hon i Robinson Kruse, den ensamma mannen på ön som är kalkylerande, rationell, förnuftsstyrd, driven av egennyttan och, viktigast av allt i ekonomiska modeller, isolerad. Allt det kletiga som vi annars kallar mänsklighet har eliminerats. I ekonomin är människan en ensam atom som tar sina beslut efter att noga ha vägt all fakta och gjort avancerade beräkningar om den egna vinningen i en ekvation där utrymme för känslor saknas. Alla som har budat på en bostad vet hur lätt förnuftet brottas ner av känslorna. Om den ekonomiska mannen någon gång släpper stenansiktet är det i form av den adrenalinstinna machobörsmäklaren, han som tar synsättet tillvaron-som-tävling till extremen.

Hon briljerar i avsnitten där hon tar med läsaren på en rundtur i de ekonomiska laboratorierna och visar hur mycket subjektivitet och önsketänkande som modellerna rymmer. Med hänvisning till olika forskningsexempel beskriver hon den ekonomiskt förnuftiga människan som en myt. Verkligheten anpassar sig inte efter modellerna som den ekonomiska mannen sitter och smeker i finansens glastorn.

Hur attraktiv den ekonomiska mannen är, eller åtminstone har varit, kan vi i Sverige se i hur statsminister Reinfeldt och hans ekonomiska överstepräst Borg har distanserat sig från politiken. Den ekonomiska mannen svävar över politiken, oantastbar.

Paradoxalt nog påminner det system som den kyliga, rationella ekonomimannen byggt upp om ett lynnigt barn som när som helst kan brista ut i en skrikattack. Marknaden är ”skakig”, ”osäker”, ”orolig” och behöver ”stimuleras”. Om marknaden hade varit ett riktigt barn hade soc behövt omhänderta det.

Och det är där någonstans som Kielos landar i sin odyssé genom den ekonomiska mannens historia. Ekonomin är för viktig för att överlåtas enbart till detta ideal.

Boken är rappt skriven och fylld av provokationer, vilka kanske kan härledas till författarens kvällstidningsskolning. Provokationerna får dock lyckligtvis aldrig slita sig loss från sina koppel, som de fick göra i en krönika om Humanisterna signerad Kielos som nyligen publicerades i Aftonbladet där hon tog sin förnuftskritik in på ett mer tveksamt område. En invändning är att det är tråkigt att så lite signalerar att detta är en svensk bok, i synnerhet med den skrala utgivningen av svenska ekonomiböcker i åtanke.

I ”Det enda könet” får läsaren utlopp för den skepsis som många känner inför den ekonomiska mannen, och man behöver inte dela Katrine Kielos alla åsikter för att mysa åt uppgörelsen. Om ekonomins kurvor inte drastiskt vänder uppåt kommer säkerligen nya böcker på samma tema skrivas där den ekonomiska mannen får springa fler gatlopp.