Scheja lät Sandvikens egen orkester briljera
Det jubileras på alla håll och kanter för närvarande. Inte nog med att Gävle firar hundra år med symfoniorkestern och Brynäs IF, Sandviken firar 150 år tillsammans med Sandvik AB.
Relaterat
Artikelbilder
Världsartist. Staffan Scheja spelade med sagolikt mjukt anslag.Fotograf: Gun Wigh
Fakta
Jubileumskonsert
Verk av: Alfvén, Beethoven
Solist: Staffan Scheja, piano
Dirigent: Michael Bartosch
Med Sandvikens symfoniorkester
Sandvikens kyrka 31/1
Och startskottet för det sistnämnda skedde i tisdags då allt inleddes med en jubileumskonsert.
Varje år ger Sandvikens symfoniorkester en minneskonsert till konsul Göran Fredrik Göranssons ära på hans födelsedag 20 januari. I år slogs minneskonserten samman med firandet av Sandvik AB:s 150 år, och flyttades till 31 januari – den dag Högbo Stål och Jernverk AB registrerades som företag.
Att Staffan Scheja engagerats som solist berodde inte enbart på att han är en formidabel pianist, han har också anknytning till Sandviken. Konsul Göransson var nämligen hans morfars morfar, vilket orkesterns Anders Bergsman påtalade i sitt inledningstal.
Som sig bör inleddes jubileet på bästa och pampigaste sätt, med Hugo Alfvéns ”Festspel”. Ursprungligen skriven till Dramatiska Teaterns invigning 1908, men passande vid alla högtidliga tillfällen, till exempel vid firandet av två stolta 150-åringar.
Sandviks styrelseordförande Anders Nyrén berättade i sitt högtidstal om de första 150 åren och den dramatiska tekniska utvecklingen. Resan fortsätter och nu är siktet inställt på att omvandla Sandvik från ett svenskt företag med global närvaro till ett globalt företag. Då funderade jag i mitt stilla sinne om det inte går att göra om huvudkontoret ligger kvar i Sandviken...
Men bort med sådana tankar, nu skulle vi ju fira. Och med Staffan Scheja vid flygeln framfördes Beethovens femte pianokonsert, även kallad ”Kejsarkonserten”.
Jämfört med Mozart är Beethovens konserter mer virtuosa i solopartierna, som vävts samman mer kontinuerligt med orkestern. Här märktes det framför allt i första satsen där man ibland fick intrycket att orkestern hade mer att göra än solisten. Scheja spelade de porlande partierna med sagolikt mjukt anslag, ingen skillnad alls i de dynamiska variationerna.
Och det är fantastiskt att en amatörorkester kan låta så exceptionellt bra. Jag kan inte nog påpeka att de är värda att spela alla sina konserter i lokaler med bra akustik, där de verkligen kommer till sin rätt.
Grattis Sandvik och Sandviken, nu fortsätter resan mot kommande 150 år.
Bodil Proos
