Man frågar sig naturligtvis varför det tagit hela 95 år för Virginia Woolfs debutroman ”Resan ut” att utkomma på svenska. Vilket den nu alltså gör i Maria Ekmans fina översättning.

För att den är dålig? Ointressant? Oviktig?

Nej, absolut nej. ”Resan ut” (1915) är inget modernistiskt mästerverk i den klass som Woolf skulle skriva på 1920-talet. Men den läsvärd, fängslande, riktigt bra.

”Resan ut” pekar också tydligt fram emot den nyskapande stil med sitt karakteristiska flöde av inre dialoger som präglar Jacobs rum (1922) och framför allt Mrs. Dalloway (1925). Och just Mrs. Dalloway dyker faktiskt upp för första gången i ”Resan ut”.

”Resan ut” handlar om den unga Rachel Vinrace som en dag 1910 stiger på sin fars båt Euphrosyne tillsammans med grupp mycket (smått outhärdligt) väluppfostrade, kultiverade medelklassbritter, alla med destination Sydamerika.

Rachel är förvisso tjugofyra år gammal men djupt oerfaren på livets alla områden. Hon känner inte ens till sin egen kropp. Sexualitet var visserligen ett strängt tabubelagt ämne i dåtiden, men också för hennes reskamrater, framför allt mostern Helen, framstår Rachel som oroväckande okunnig, farligt naiv. Helen tar egenmäktigt på sig uppdraget att bilda, utbilda, systerdottern. Naturligtvis försiktigt, ordenligt inlindat, på brittisk vis.

Karakteristiskt nog är det värsta tänkbara av alla invektiv bland dessa britter: ohyfsad! Över huvud taget präglas ”Resan ut” av salt ironi och inte så lite satir över den brittiska härskarklassen, i synnerhet dess kvinnosyn.

”Resan ut” har givetvis analyserats ur alla tänkbara vinklar. Den mest uppenbara och intressanta parallellen är till Joseph Conrads roman ”Mörkrets hjärta” som Woolf högst medvetet anspelar på. Också Rachel tar i Sydamerika en tur upp längs floden, in mot det outforskade mörkrets hjärta.

En fin metafor för den vulkaniska känslostorm som väcks inom Rachel när hon möter Terence Hewett, en ung man som anammar sin tids kvinnosyn. Han är så modern – så tokig – att han tycks tro på jämlikhet. Tror på att en man kan tala om viktiga saker med en kvinna.

Genom romanen visar Woolf också i hur grad kvinnor själva blivit en del av kvinnosynen.

Mrs Dalloway frågar sig om det verkligen är ”bra för en kvinna att leva tillsammans med en man som är henne moraliskt överlägsen, som Richard [Mr. Dalloway] i förhållande till mig”.

”Resan ut” är såtillvida både en kärleksroman och berättelse om en önskad framtid. Och en roman om det alltjämt ohotade brittiska imperiet och en värld som bara fyra år senare ska slås i spillror för att på 1920-talet tvingas konfronteras av ny, betydligt mer frimodig verklighet. Innan nästa krig.

”Resan ut” är en fascinerande läsning. I långa avsnitt är den fantastisk, svindlande bra.

Vad som framför allt tynger läsningen, och skiljer den från 1920-talsromanerna, är ojämnheten och den bitvis förbluffande mångordigheten, åtminstone i jämförelse med den mogna författarens stringenta hantverk.

Redan här har Virginia Woolf dock ett säreget, enastående vackert språk, tonsäker metaforik. Och en isande klar blick och osviklig förmåga att teckna inträngande, vassa och avslöjande porträtt, gärna i form av ytliga dialoger. Men hon är liksom för begåvad för sitt eget bästa, fastnar i detaljer och bifigurer istället för att hålla samman, förtäta romanen.

Men läsvärd – absolut.

Som bonus kan man enkelt roa sig med att jämföra med originaltexten. ”The voyage out” finns utlagd i sin helhet, och är gratis nedladdningsbar, på Gutenbergprojektets hemsida. Se efter, läs själva:

www.gutenberg.org/etext/144

Om det inte räcker, läs då ytterligare någon av Gutenbergprojektets 30 000 e-böcker.