Magiskt Skottes

Skottes Musikteaters föreställning ”Själens fågel”, beskrivs som en finstämd och lekfull föreställning baserad på en bok av den israeliska poeten Michal Snunit.

Vi får möta den lilla flickan Lisa som ska sova men inte riktigt vill. För att hon ska komma till ro berättar hennes mamma om själens fågel som finns djupt inom oss och känner allt vi känner. Till sist somnar Lisa. Ljuset släcks men så plötsligt dyker en figur upp. Klädd i vitt och med en fågelmask för ögonen. Är det själens fågel, Lisas kompis Alice eller någon helt annan? Det får vi aldrig riktigt veta. Den fågelliknande figuren väcker Lisa och tillsammans börjar dom på ett lekfullt och dansant sätt berätta för oss om själens fågel. Fågeln som är gjord av lådor innehållandes olika känslor. Bara fågeln själv kan öppna lådorna med hjälp av en speciell nyckel.

Trots att temat för ”Själens fågel” som sagt inte är det lättaste att ta sig an, klarar Skottes musikteater sin uppgift. Kombinationen av Åsa Larssons vackra och finstämda musik och Stina Zaccos och Hanna Sjögrens-Devrients skådespelari får hela föreställningen som ett magiskt skimmer över sig. Det känns aldrig fjantigt eller överpedagogiskt utan rakt och proffsigt. Just Stina Zacco har verkligen lyckats locka fram det lilla barnet inom sig. Hennes tolkning av Lisa är perfekt, precis så sprallig, glad, förtvivlad, övertrött, ja, helt enkelt exakt så som en liten flicka kan vara. Att sedan barnen i publiken är förvånansvärt tysta, får helt klart ses som ett gott betyg då det nog inte enbart hänger på väluppfostran.

När jag efter drygt 40 minuter kommer ut i ljuset på Gasklockeområdet lyckas mina öron snappa upp kommentarer som ”otäckt”, ”mest dåligt men roligt” och ”tidsfördriv”. Det är bara att konstatera att alla våra själars fåglar valt att öppna olika lådor.

Ellen Eklind