Om man är ungefär ett år. Så är ett par skotchbrite-svampar som gnuggas mot varandra väldigt intressant. Eller bubblorna som bildas när man stoppar ner en plastmugg i en stor skål med vatten. Lika intressant som fötterna på bebisen som sitter bredvid. Eller majskrokarna i skötväskan.

"Ah hallo bebis" är en föreställning som riktar sig till bebisar som är mellan 6 och 18 månader och den gästspelade på Gävle Teater på lördagseftermiddagen. På plats var ungefär 20 barn och något fler föräldrar.

Föreställningen börjar redan i foajén, i färgglada förkläden sjunger den lilla ensemblen sången "Ah hallo bebis" och spelar, framförallt är det den lilla leksaksxylofonen som plingar så fint som drar till sig uppmärksamheten. Inne på scenen hänger tyger runtom täcken på golvet och där finns en stor gonggong som ljuder stort över scenen och fångar allas intresse.

Annars är det en slående lågmäld föreställning. Försiktiga eller frågande "ah" är nästan det enda som sägs och dansrörelserna är mjuka och ofta långsamt svepande, ljuden som de skapar är små tysta tandborströrelser och vattenbubbel.

Det är befriande skönt med ett så långsamt tempo och att det just låter så lite - det känns som att det hade varit så lätt att ta till skojiga ljud och massa effekter för att fånga de smås intresse - och inte heller behövs det hejiga ljudeffekter. Uppmärksamheten är inte på topp för alla hela tiden, visst, och nån blir hjärtskärande ledsen och nån annan vill kanske helst vara nån annanstans. Men det är ändå helt fascinerande att se hur små små människor sitter som små ljus och tittar koncentrerat på de stora människorna på scenen och lyssnar på de små ljuden de gör, om än bara några minuter i sträck.

En liten treat för föräldrarna blir det också, en sång om varför man skaffade sig barn, med hög igenkänningsfaktor.

Och så avslutningen, en "labyrint" bakom ett pinglande tygstycke och så överraskningssåpbubblor när man kommer fram, gör alla helt förtjusta och sen får man undersöka gonggongen och ligga på rygg på täckena på scenen och ha det allmänt härligt.

Det blir fint så. Och det känns helt självklart att även bebisar ska få gå på teater ibland.

Lisa Pehrsdotter