Men scenvåren bjuder också på sjavig stadsfestival och debatt om pojkars möten med våld.

I februari har Göteborgs stadsteater urpremiär på Niklas Rådströms dramatisering av ”Bibeln”, enligt teatern förmodligen den första i sitt slag. Rådström tar det stora greppet. Rollistan rymmer 90 personer varav några änglar som i mänsklig gestalt blir Guds budbärare på jorden.

Stockholms stadsteater låter i stället Indras dotter stiga ner från himlavalvet för att se om människornas klagan äga skäl och grund.

Regissören Mattias Andersson tonar dock ner det religiösa i sin uppsättning av ”Ett drömspel”. Strindbergs text varvas med intervjusvar från stockholmare som alla fått samma fråga: ”Tycker du synd om dig själv?”

Redan 2008 fascinerades Orionteatern av Fredrik Reinfeldts väna ögon, då Johan Rabaeus tolkade statsministern. I vår är det Olof Palme som – inte för första gången – står i fokus på teaterscenen. I nyskrivna ”Olof Palme – en pjäs från Sverige” tar dramatikern Lukas Svensson avstamp i 2010 års valvaka med besvikna partifunktionärer. I januari är det premiär på Stockholms stadsteater, med Philip Zandén i rollen som Palme. En annan politikerpjäs är Teaterrepublikens redan uppmärksammade uppsättning om Jimmie Åkesson – men den får vi vänta till höst på.

Den stora premiären på Dramaten är scenversionen av Ingmar Bergmans storfilm ”Fanny och Alexander”. Pjäsen har spelats i såväl Danmark som Norge och att det blir en publikframgång även här är är ingen vild gissning; redan nu är det svårt att få biljetter.

Få är teatrarna som vågar strunta i vår främsta dramatiker under själva Strindbergsåret. På Dramaten är Mats Eks uppsättning av ”Spöksonaten” först ut, och i mars intar ”Till Damaskus” teaterns stora scen. Den som är lagd åt jämförelser ser även Etienne Glasers uppsättning av sistnämnda pjäs på Stockholms stadsteater, premiär i maj.

I ”The Strindberg Project” har Cullbergbaletten bjudit in koreografen Tilman O’Donnell och regissören Melanie Mederlind att ge ny form till ikonen Strindberg, med premiär på Dansens Hus i mars.

Malin Lagerlöf har gjort dramatik av affärsmannen Jan Stenbecks dramatiska liv. Han beskrivs som Sveriges första mediemogul och hans spektakulära vanor eggar onekligen fantasin. ”Fursten” har premiär i mars på Uppsala stadsteater, en berättelse om ett Sverige i förändring, enligt teatern själv.

”Svansjön”, ”Tosca”, ”Trollflöjten”, ”Carmen” (om än i västerbottnisk tappning på Norrlandsoperan) och ”Madame Butterfly”: klassikerna dominerar på landets operascener i vår.

Men det finns mer. Göteborgsoperan ger i slutet av mars ”Lucrezia Borgia”, Donizettis opera utifrån Victor Hugos roman, och Kungliga Operan slår ihop Bartóks ”Blåskäggs borg” och Leonard Bernsteins jazzinspirerade ”Trouble in Tahiti” till en helafton på temat äktenskap. Premiär i februari.

Svenska serietecknare har blivit en kritisk samhällsröst att räkna med. Tidigare har Liv Strömquists serier fått liv på scen på Malmö stadsteater och Teater Tamauer i Göteborg. Nu plockar Riksteatern bland Nina Hemmingssons, Sara Granérs och Nanna Johanssons karaktärer i ”Vårens nyckelord är ångvält”, där 18 förvirrade människor möts på en stadsfestival. Premiär i mars.

Slovenska dramatikern Simona Semenics pjäs ”Five boys” handlar om våldet i vardagen, sett genom pojkarnas lek. I serietidningen, vid köksbordet, på skolgården och i krig möter pojkarna våldets mekanismer. Backa teater riktar sig till den yngre publiken och vill skapa debatt. I mars är det skandinavisk premiär.

Elin Viksten/TT Spektra