Det var inte bättre förr. I stort sett allt har blivit bättre. Vi har mobiltelefoner, ett fantastiskt utbud på underhållning via datorer och tv, vi har Google och bättre arbetsmiljön, liksom bostäderna, kulturen, maten, jämställdheten blivit bättre. Utbildningssystemet har öppnats upp och vi har blivit globala. De medicinska framstegen är ohyggliga och folk har blivit mer toleranta.

Om detta skriver Theodor Paues och Fabian Wallen i en bok som heter ”Flyt!”, utgiven av Timbro.

Den allmänna bilden är att samhällsutvecklingen gått åt rätt håll tack vare, skulle borgerliga säga, avregleringar och ett mer dynamiskt näringsliv. Medan vi andra skulle säga att det handlar om produktivkrafternas utveckling, och att Karl Marx har något att berätta om detta.

Men hur låter det när socialdemokrater – i synnerhet de som kallar sig vänster – pratar om närhistorien?

Svaret är att allt egentligen blivit sämre. Det var bättre förr.

Det är i vart fall den konservativt vänsterreaktionära titeln på en nyutkommen bok, ”Efter ett kvartssekel av nederlag. En debattantologi om arbetarrörelsen och framtiden” (Murbruk förlag).

Förvisso medarbetar jag i boken själv – med en text om den politiska klassen – men det blir ändå dråpligt att lägga Flyt! bredvid den socialdemokratiska boken.

Det enda hopp som andas i boken är att stora kriser som klimat- och finanskris ska skapa ett stålbad som ger vänstern initiativet åter. Att en stor krasch ska kasta oss i armarna på en välmenande framtidsplanerande vänster.

Det tror jag inte ett dugg på. Nej, socialdemokraterna måste återerövra sin tro på framtiden. Då får de också försöka börja med att förstå att historien inte bara är elände.

Många förbättringar har sitt ursprung i politiska initiativ. Att vi exempelvis har en större jämlikhet beror exempelvis på att offentlig sektor expanderat och gett kvinnor chansen att komma ut på arbetsmarknaden. Till detta kommer förskolans utbyggnad och professionalisering/industrialisering av barnomsorgen.

Den goda bostadsstandarden beror delvis på satsningen på miljonprogrammet, som faktiskt åstadkom inte bara hyreshus utan också radhus.

Men det är också politiskt kloka beslut att på vissa områden avreglera.

Som telecomsektorn och finansväsendet. Det var idiotiskt att försvara ett statligt och kommunalt monopol på skola, vård och omsorg. Det är bra med valfrihet. Det är tur att politikerna kan pressa priser genom upphandlingar och konkurrens.

Det var också klokt att lägga löntagarfonderna på hyllan, det blev mer demokratiskt med högerns allemansfonder som gjorde svenska folket till aktieägare.

Och det demokratiska projektet har därför inte kommit av sig, utan vi har fått nya sociala rörelser, dels vid sidan om partierna, dels på nätet. Vi borde ropa Vad Bra Vi Fått Det! när vi ser alla dessa demokratiska förbättringar!

Och framför allt: Sluta gnäll så förbannat. Det är dags att se verkligheten som den är, och inte betrakta den med gråtfyllda ideologiska ögon. Läget är egentligen utmärkt.

Jag kommer därför att närvara vid den socialdemokratiska partikongressen för att se om den fylls av russintrutar som sörjer 1900-talet – eller glada laxar som älskar framtiden.

Stigbjörn Ljunggren

statsvetare