Men ändå en arbetslivserfarenhet att lägga till ett ganska imponerande cv; Birgitta Ohlsson är trots sin relativa ungdom en erfaren och profilerad politiker. Hon säger vad hon tycker, en egenskap som inte är alltför vanlig hos många av de massproducerade politruker som sitter av åratal riksdagen. Kanske hinner hon också sätta avtryck i svensk EU-debatt.

Det är lätt att se Ohlssons moderna, eller goda sidor; för kvotering i föräldraförsäkringen, mot FRA, vårdnadsbidrag, språktester och hela kungahuset.

Hon vågar stå för sina åsikter också när det blåser hårt mot; det går inte ens att föreställa sig henne snyftande i riksdagens talarstol, ömkande sig själv och den anpassning karriären kräver. En kvinna av rätta virket, åtminstone i några frågor.

Men Birgitta Ohlsson är också starkt för svensk anslutning till Nato, för EMU, hon kräver nya miljarder till försvaret och håller iskallt avstånd till palestiniernas rättigheter.

Ohlsson sluter upp bakom Israel också när palestinier trakasseras, vräks från bostäder, får sina hus och oliv-odlingar förstörda och tilldelas liv som i allt påminner om apartheid.

Hon är en högerpolitiker som drivs av stark liberal övertygelse, i en tid när Folkpartiet är mer moderat än högern. Principer är alltid viktigare än karriär. Det är inte lätt att direkt hitta hennes like i något annat parti.