Ett reportage i Uppdrag Granskning avtäckte det som många redan visste, eller anade; Österjön är delvis en rysk soptipp.

Efter några år fick dåvarande socialdemokratiska regeringen vetskap om det här, men Göran Persson och Anna Lindh valde, efter samråd med försvaret, att inte göra någonting.

För dyrt, för stort område, för stor osäkerhet om var tunnorna ligger avgjorde, enligt reportaget.

Men det finns också osäkerhet kring själva dumpningen; en rysk vetenskapsman, på den tiden nära Boris Jeltsin, avfärdar allt som en skröna.

Men osäkerheten hindrar inte folkrättsexperten Ove Bring att utfärda dom; ”regeringen Persson bröt mot folkrätten genom att mörka dumpningen” säger han, utan att närmare att gå in hur han vet det.

Försvarsminister Sten Tolgfors är lika säker; ”ledande socialdemokrater gör nu sitt bästa för att fly sitt ansvar”.

Samtidigt kräver några ledande s-politiker en noggrann utredning om vad som faktiskt hänt, och om vem som gjorde vad och varför.

Men Bring och Tolgfors hindras inte av osäkra källor, att några år har gått och att det tycks finnas minst tre hemlig rapporter om vad som kanske hänt. Åtminstone Tolgfors kan annars hämta in uppgifterna om han vill. Eller göra som Carl Bildt, avvakta och försökta ta reda på de faktiska omständigheterna.

Men personliga poäng är viktigare för den veke Tolgfors, ständigt på jakt efter politiska markeringar.

Han får väl, som vi andra, avvakta den förundersökning som har inletts om miljöbrott. Kanske klarnar detaljerna, om ryssarna ställer upp och de som känner till de svenska omständigheterna avslöjar vad de vet.

Att Österjöns botten är dekorerad med allehanda avfall är ju ingen nyhet. Men ännu oklart hur farligt avfallet är och när det briserar, om det ens läcker ut något. Att gasledningen sträcks ut i närheten är kanske intressant, men påverkar nog inte det fortsatta undervattensarbetet.

Men redan nu skakar några, bland dem Urban Ahlin, socialdemokraternas utrikespolitiske talesman, liv i rysskräcken. Det är ganska deprimerande. Bildt verkar vara den ende som förmår hålla huvudet kallt.