Staten och individen
Relaterat
Rågången mellan tillåtet och otillåtet är inte tydligt utstakad på grund av verksamhetens natur och det faktum att det fortfarande handlar om en relativt ny företeelse inom svenskt polisiärt arbete. Klart är dock att denna typ av metoder blivit allt mer accepterade under senare år.
I åtalet rörande CH-branden 2005 har rikskriminalen använt sig av ett tämligen raffinerat upplägg för att få fram bevisning mot en av de åtalade. Vänskapsband har byggts upp, falsk hemsida lagts ut och anställningsintervju arrangerats i Nederländerna för att få fram bevisning. Mannens advokat är av naturliga skäl upprörd. Statsåklagare Nils-Eric Schultz anser däremot att det hela är i sin ordning. Detta eftersom bevisprovokationen redovisats i åtalet.
Var går egentligen gränsen? Vilka metoder ska vi acceptera att polisväsendet håller sig med för att få fram bevisning? Vilka offer är vi beredda att gör? Verksamheten aktualiserar frågor om både rättssäkerhet och integritetsskydd.
Polismetodutredningen som kommer med sitt slutbetänkande i maj ska ge oss tydligare besked om vad som egentligen är acceptabelt.
Klart är att ändamålen inte alltid helgar medlen. Det finns en gräns, och var den gränsen går handlar både om etik och juridik.
