Den privata, statsunderstödda tjänstesektorn går mot en lysande framtid. Att städa, feja, skura och putsa ger frikostiga bidrag och genererar härliga vinster. Inte ett privat område lämnas orört för ivriga politiker, beredda att skjuta till skattemiljarder för att skapa jobb.

Det näst senaste tillskottet handlar om it-tjänster; en slocknad dator väcks till liv igen med skattesubventionerade reparatörer, som sparkar igång avsomnade maskiner, trilskande skrivare och döda tv-apparater. En marknad för pigga ungdomar, försäkrar Maud Olofsson. 2 000 jobb i potten.

Andra ungdomar kan gå ut med hunden, baka bröd eller klippa gräsmattan; skatterna räcker till det mesta, bara viljan finns. Några tusen möjliga jobb där också.

Det allra senaste, med flankskydd av Folkpartiets främste vapenskramlare Allan Widman, sträcker sig mot nya, hittills outforskade marknader för tjänsteentreprenörer; privata livvakter som skyddar ambassader och diplomater.

Den marknaden rymmer oändliga möjligheter; varthän en svensk diplomat rör sig finns behov av personligt skydd. Amerikanska Blackouter var först, nu följer svenska Vesper Grop efter.

De svenska privatsoldaterna finns redan i Afghanistan, Irak och Sudan. De stamanställda är upptagna på andra fronter och poliser passar inte för den här sortens uppdrag, enligt UD. Som anger ”mer än ett skäl” för den saken.

Återstår inhyrda, skattefinansierade soldater, som praktiskt förses med diplomatisk immunitet. Men borde inte den här militära eskaleringen diskuteras?

Eller ser regeringen den privata livvaktssektorn som vilken tjänst som helst?