Det är i de burgna villakvarteren inhyrda tjänare bonar golv, putsar silver och fejar i toaletter och badrum. Den förenade borgerligheten hälsar detta med nästan hysterisk glädje, hur många tusen jobb skapar vi inte med våra frikostiga statliga subventioner? En helt ny arbetsmarknad öppnar sig! Skatterna räcker hur långt som helst, om de används för en rättvis sak.

Och vad är mer rättvist än att de förmögna, så hårt arbetande, så upptagna, så fyllda av ansvar, får hjälp av det gemensamma!? Tiotusentals jobb i potten!

Och marknaden är oändlig, men kan ringas in av Maud Olofsson; skruva ihop Ikea-möbler, rasta hunden, skotta snö, klippa häcken och gräsmattan, skrämma liv i döda datorer, återuppväcka nersläckta tv-apparater och hälla upp grogg åt darrhänta pensionärer, på hemmet och i hemmet. Hela servicesektorn kan resa sig med subventioner. Nollsummespelet kan växa i all oändlighet!

Anders Borg har räknat på saken och funnit ändamålen goda. De stämmer med alliansens värderingar och ideologi; mer åt de som redan har. Svenskt näringsliv och Företagarna applåderar, äntligen går våra skatter till något bra.

Och det finns mer, bara trångsynthet och gnällig politisk korrekthet sätter gränser. (Kanske också några reflektioner över att bara sex promille av de som tjänade under 200 000 utnyttjar rut).

Det senaste, som jag presenterade i går, är återanvändande av demilitariserade militärer; de kan göra nytta på våra ambassader i oroliga länder. Med full utrustning och diplomatisk immunitet behöver de inte oroa sig för något. Går det ändå snett sätts de på första plan hem.

Livvaktsbranschen borde därför ha strålande framtider, i takt med att USA utvidgar sina krig, Afrika aldrig lär få fred och militanta muslimer sliter andra muslimer i småbitar. Går våra (skattesubventionerade) skyddspatruller att exportera?

Den kvittrande glada centerledaren är annars fylld av ideer, allt går att jobba upp med statliga subventioner, med Saab som enda undantag. Men det löste ju sig ändå, med en förmögen rysk entreprenör och en fixare från Nederländerna.

Jag har också några ideer, sprungna ur decennier av egna erfarenheter. Alltså, jag föreslår statliga subventioner till följande, urtråkiga sysslor som andra gärna kan få ta hand om: Påklädning varje morgon, bedövande trist. Raka mig, så jag kan gör något vettigt under tiden. Värm upp min bil (på vintern). Vädra ut den (på sommaren). Tvätta den (året runt). Gör det möjligt att dra av halva priset på nattaxi, till och från varenda förort. Klippa håret är dyrt. Sätt in lite skattepengar i den branschen.

Att högeralliansen piggnar till (och S kroknar) av den här debatten är i sin ordning. Tyngda av usla opinionssiffror och en havererad politik och några partier på väg ut ur riksdagen har de äntligen hittat en fråga som bär ända till valdagen: Vi hjälper dig, med din egna pengar, att städa din våning, villa och herrgård!

Gör som Göran Persson och Anitra Steen, (och Bosse Ringholm!): Låt någon annan göra jobbet!

n Inte en enda kvinna i LO-fackens 15 man starka förhandlingsdelegation. Inte en. Sex, 40 procent, av arbetsgivarnas 15 förhandlare är kvinnor. Vad säger det?

n Två usla perioder och säsongens sämsta spel. Bara två ges godkänt, Grönholm och Kahnberg. Resten och fortsättningen ser inte så bra ut.

n Nu, efter månader av väldiga snöhögar i varenda korsning, ligger det mesta kvar. Snart tar Gävleborna skyffeln i egna händer.

I Gomorron världen placerade bokförläggaren Svante Weyler Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu i Treblinka och hängde på honom en SS-uniform. ”Nazistiska tankefigurer”, förde Reepalu nära judehat och antisemitism. En man bara värd förakt, enligt Weyler. Att han själv hade svårt med tankefigurer och orientering utefter historiens irrvägar kom bort. Han föraktad, Weyler en man på hedervärt uppdrag.

Reepalu, som förefaller ha svårt att ta till sig debatten som förs bortom Malmös stadsgränser, den är mer absurd än klarläggande, försöker lyfta fram det han och andra gjort för att överbrygga klyftorna i Malmö. Muslimer är lika mycket värda som judar och israeler. Ingen folkgrupp ställs före någon annan.

Men, suckar han, israellobbyn är bortom varje anständig diskussion. ”Israellobbyn”!?, skriker Israels obrottsligt lojala stödtrupper. Ännu ett snedsteg av Reepalu.

Men alla som kritiserat och diskuterat massakern i Gaza, bosättningarna, rasismen, ockupationen, utsugningen av palestinierna vet vad det handlar om. Mejlen fylls av anonymt hat och verbala spyor. Inte ett steg tillbaka, inte ens efter 1 400 döda, vit fosfor och bomber mot skolor, sjukhus och ödeläggelse av infrastrukturer.

Ett enda undantag under alla år; mordet i Dubai i regi av Mossad, den israeliska säkerhetstjänsten. Detaljerna gick inte att drömma bort.

De som pekar ut Reepalu säger därför inte så mycket om Dubai.

Jag borde skriva något om kungen, bröllopet, Folksam, Irak, landstinget, Stortorget, Folkteatern, idrotts stjärnan, Högskolan+JO, Mona, snön, vapenexporten, myggorna, Grekland och gnälla mindre. Läsarna är krävande, men har rätt om allt. Utom kungen.