Den amerikanske vice presidenten slog fast; det finns inget alternativ till en tvåstatslösning. Israeler och palestinier sida vid sida, i fred och samförstånd. Slut på decennier av krig och konflikter.

Två drömmar uppfyllda; hemländer skapade för två folk som är förenade av historia, kultur och religiösa urkunder. Historien, ständigt närvarande, sträcker sig till 1967 och de gränser som då drogs upp efter ännu ett krig.

Men efter oändligt utdragna förhandlingar, misslyckade stormöten och ännu några krig står allt stilla. Några amerikanska presidenter har kört fast, FN har utfärdat resolutioner, EU har markerat stöd för tvåstatslösningen och omvärlden kräver en rättvis landuppdelning, men israeler och palestinier står längre från varandra än på många år.

Tvåstatslösningen verkar i dag osannolik, samtidigt som ockupationen av Västbanken expanderar och palestinierna i östra Jerusalem skall tvingas bort. Etnisk rensning pågår.

Något sammanhängande Palestina blir det inte och bosättarna, 300 000 på Västbanken och 200 000 i östra Jerusalem, lämnar aldrig sina nya hem. ”Araberna”, ekar en spöklik svensk radioröst från en bosättning, kan flytta till Jordanien. Detta är vårt land, givet av Gud.

1 600 nya lägenheter i den ockuperade delen av Jerusalem gör varken till eller från. Expansionspolitiken fortsätter, trots några kritiska standardfraser från Vita huset. USA accepterar i praktiken Israels ständigt pågående utvidgning. Obama har medlen att förändra och sätta stopp, men gör ingenting.

Vice president Joe Biden hade uppdraget att få fart på samtalen igen, men möttes av en utstuderad, eller föraktfull israelisk nonchalans. Han fördömde de 1 600 lägenheterna men fick till frukost nya siffror, serverade av den israeliska tidningen Haaretz; det handlar om 50 000 lägenheter i den delen av Jerusalem som palestinierna betraktar som sin blivande huvudstad.

Den utbyggnaden kan bli för mycket också för Barack Obama, som ser ännu ett av sina löften förvandlas till sand. Israel går sin egen väg, säker på att Obama aldrig tar till ekonomiska sanktioner eller sätter press på Jerusalem. Israel skriver ut dagordningen för framtiden, och Obama har inget annat val än att följa med.

Under tiden sitter den palestinske presidenten Mahmud Abbas fast i Ramallah, i praktiken hjälplös. Det enda han kan göra är att inte delta i samtal och förhandlingar.

Och ännu en gång står det alldeles klart: Israel vill inte ha någon fred.