Mörk kväll i arenan. Grå morgon, trista siffror, dyster framtid. Elände. Men en bit bort tar Anders, Lars, Georg, Fredrik, Egil, Simon, Lars och Hanne nya tag. Sandvik har, som alla år, fått en väldigt kompetent styrelse, nästan helt befriad från inkompetenta kvinnor.

Det finns inga dugliga kvinnor på marknaden, förklarade informationschefen för ett tag sedan. Vi letar och söker, försäkrade han, men tyvärr.

Annars är marknaden fylld av kvinnor som kan berika och bidra. Kanske kan Sandvik ha glädje av någon socialt kompetent kvinna, med alternativa frågor och inspirerande vinklar?

Det finns också, det är alldeles sant, kvinnor som är utmärkta omvärldsanalytiker. Flera av dessa kan med hygglig säkerhet förutsäga konjunkturfluktationer; de vet när den internationella ekonomin går upp och när den är på väg ner i källaren.

En sådan analytiker kan göra gott för Sandvik, nästa kris kommer då inte som en total överraskning för de högt avlönade, tunnelseende direktörerna.

Vi minns hur den näst högste förklarade krisen för något år sedan: ”Ingen ringer längre. Telefonerna har tystnat”.

En kompetent omvärldsanalytiker kan förvarna om sånt där. Och socialt kompetenta och medkännande kvinnor i styrelsen kan trösta de förkrossade direktörerna och gjuta nytt mod i vilken herrklubb som helst.

Men ARENAN? 20 miljoner back förra året. Förfärligt. Och kommunen slängde in nästan fyra miljoner i schlagereländet, utan att Sandviken hamnade på en enda karta. Minns någon vem som vann? Men det grova supandet på krogen efteråt kan föra tankarna till Sandviken. Alltid något.

Å andra sidan, när förlusterna fladddrar förbi, vem hade vågat tackat nej till 250 miljoner? Den som avböjt hade idiotförklarats, så som den nuvarande styrelsen.

En tröst ändå; i Sandviken står landets vackraste och mest imponerande arena. Den är ett underverk, om än icke vattentät.