En anonym röst i telefon; besök nån klass får du själv se, och höra. Leve rektor Friman. Nätets översvämmas av överlyckliga föräldrar som prisar Vikingaskolans ordningsregler, bestraffningsskalor och, inte minst, att barnen får lära sig hyfs och respekt. Det kan också skrivas ”arbetsro”.

Drömmar om ordning och reda, som kanske går tillbaka till den tid när föräldrarna själva tragglade sig igenom misslyckade skolor och klasser.

Också, tror jag, lättnad över att skolan tar över en del av föräldrarnas ansvar för uppfostran och utveckling. Skolan lär ju barnen att varje handling kan få konsekvenser och påföljder. Kvarsittning när andra går hem, en ”incidentrapport” med okänt värde.

När kamraterna reser iväg på utflykt får de utpekade inte följa med, eller så ställs de ut i korridoren under roliga timmen.

Och så kamratligt dömande av klasskamrater som gjort bort sig. Livlig diskussion, antar jag, om påföljderna för Anders, Bertil och Catarina; ej utflykt, korridoren eller en timme extra när vi andra går hem? Bra att ungarna lär sig.

Att rektorn medvetet bryter mot skollagen? Äh, då får han väl skriva om straffsatserna, även om straff inte är tillåtna. Ändamålen helgar medlen.

En skola för folkpartister; drill och disciplin som pedagogisk grundbult. Jan Björklund har nått ända fram.

Men att politikerna ligger lågt och att tjänstemännen tittar bort förvånar ändå.

Men de är väl lika glada, lättade och okritiska som Per-Åke Fredriksson; de röda och gröna lämnar under samfälld tystnad över initiativen till folkpartisterna.

Att skolan systematiskt har rustats ner under många år, av de som ännu sitter i Stadshuset, gör Frimans skola möjlig. Hårdare tag i stället för ökade resurser, det kan också maktens män och kvinnor leva med.

Måste man bli vegetarian för att äta utan att känna äckel eller illamående? Levande döda kycklingar, grisar som kannibaler, kossor står inne, Belgien blue som smugglas ner på köttdiskarna, kalkoner i ständigt mörker för att inte gnaga på varandra och nu lamm som påminner om Frankensteins monster.

En glad uppfödare förklarade de ekonomiska förutsättningarna: Snabbuppfödda, innegående och avlivade efter några månader. Det blir en lammstek till påsk, fina, lysande affärer. Bubblande entusiasm, men svår att dela.

Och att fåren inte kan föröka sig utan hjälp av hjälpande händer och några sprutor får vi ta. Naturen är inte ofelbar.

De utegående latinamerikanska djur, som gick att äta utan magknip, visade sig var instängda eller tumlande omkring i gyttja och uppfödda på soja, inte gräs.

Ge mig därför en tomat, men inte en holländsk. De är rena miljöbovarna. Och inga gröna grönsaker, de är inte bra för mitt blodflöde, säger doktorn. Stor vita bönor går an, men inte utan konsekvenser.

Också jag har brutit fotleden. Det gjorde jävligt ont. Efter några dagar stapplade jag in på jobbet, med krycka och gips. Ett stillastående, eller var det sittande, jobb gjorde detta möjligt.

I dag hade jag utsetts till Årets arbetarhjälte av Försäkringskassan. Minister Husmark Pehrsson hade lagt medaljen om min hals.

Men när jag får prostatacancer stannar jag hemma, förmodligen utan ersättning. Jag får väl knipa och bita ihop. Om det krävs kan jag skriva något och skicka in det till redaktionen. Arbetslinjen gäller. Det har jag, och andra, Eva Alner Lijedahls ord på.

Hon är områdeschef på kassan och hon följer lagen, den är absolut. ”Det mest optimala systemet”, förklarade hon i Gefle Dagblad. Äntligen slut på utslagning, bidragsberoende och utanförskap. Ett eko från Moderaternas centralkommitté.

Men Liljedahl hade inga invändningar mot den sortens utsortering kassan bedriver. I GD var det Maria Lundgren, svårt cancersjuk. Liljedahl krävde kompletterande läkarintyg för att dela ut ersättning.

I Arbetarbladet Jenny Olsson, med bruten fotled. Jenny kör taxi, med båda fötterna. Med en fot kan hon ta något stillasittande jobb, vad som helst, i stället för att ligga kassan till last.

Den nya överheten vet sin makt. De älskar den.

När Muhrén spelar trots skada, och skadad eller spelklar avgör Muhrén själv, får SAIK alltid stryk. En expert pekade ut finallagen i morgon, några timmar före nedsläpp, eller är det avspark, i tisdags. Men slutet kunde ju inte ens han förutsäga.

Markström är årets rookie och utnämnd till bästa målvakt men torsdagen var inte hans bästa dag. Han släpper till något i varje match, men kompenserar genom några idioträddningar. Och i dag har han stängt igen. Så låter en stensäker förutsägelse från expert som, vad jag kan minnas, aldrig haft fel eller släppt till något i onödan.

Tabloidernas sportsidor förvandlas annars under slutspelet till en hård kamp mellan några profilerade skribenter om titeln: Vem är dummast? Tomas Ros i Aftonbladet vann första matchen.

Vårdagjämning och jag spanar efter blommor i eller under snön. Hittar några gamla verktyg och mejslar som plötsligt försvann i höstas. Och den naturliga ordningen, allt har sin gång (eller vägra skotta) har äntligen visat sig framgångsrik. Den vackra asfalten gnistrar nu i solen.