Tid är den moderna människans bristvara. Ett resultat av en samtid där alla vill och allt och omedelbar behovstillfredsställelse blivit till ett ledord. Trots att alla innerst inne vet att det omöjligt går att få allt.

Men vi vägrar kompromissa. Vi verkar inte ens vara villiga att prioritera. Vi vill förverkliga oss själva, göra karriär och samtidigt leva ett familjeliv med hembakta bullar, kliniskt rena hem och en sådär härligt stimulerande fritid. Dessutom vill vi leva upp till de materiella krav som utgör norm i ett konsumtionssamhälle. Trots att platt-TV och annat trams inte går att omsätta i livskvalitet. Men vi vill ha, ha, ha. Att kompromissa och prioritera ingår inte i livspusslandet. Även om det utgör en självklar nödvändighet för att lyckas överleva sin 40-årsdag.

Och landets politiker, de spelar girigt på vår barnsliga längtan efter det omöjliga. Var och en på sitt sätt. Alliansens lösning är hemhjälp som substitut för hemmafru. Socialdemokraternas svar är jämställdhet. Men tydligen också butler. Vilket får klassas som den här valrörelsens så här långt mest korkade förslag rent strategiskt.

En Socialdemokrat kan inte förespråka allas rätt till butler. En Socialdemokrat kan inte ens ta ordet i sin mun. Inte ens i Stockholm. I alla fall inte om partiet med någon som helst trovärdighet vill fortsätta kalla sig för arbetareparti.

Hur Carin Jämtin och Ilijan Batljan egentligen tänkte när de i sitt DN-debattinlägg i en bisats använde ordet butler är därför ett mysterium. Att det skulle ge Socialdemokraterna negativ press var klart som korvspad. För alla utom Jämtin och Batljan uppenbarligen. Även om ordet butler inte är huvudpoängen utan bara en synonym för tjänsteföretagare som skall hjälpa stressade storstadsbor att uträtta ärenden.

Förslaget om att upplåta lokaler i anslutning till lokaltrafiken till serviceinrättningar är det dock inte något egentligt fel på. Att sätta kollektivtrafiken i centrum och bygga infrastruktur kring denna som göra det möjligt att effektivare använda pendlingstiden luktar folkhemmet 2.0. Det är tankegods som förvaltar arvet efter pionjärer som Alva Myrdal.

Men även om Jämtins och Batljans förslag i sig är positivt borde de och övriga svenska politiker trots detta sluta göda vår orealistiska bild av vad som kan rymmas i en vanlig vardag.

För lösningen på problemen Jämtins och Batljans livspusslande människor ser i sin vardag enligt följande går att lösa helt utan politiska initiativ:

"Vi ska klacka skorna, köpa strumpbyxor och byta batteri i armbandsuret, vi ska hämta paket och barnens mediciner från apoteket, vi ska rasta hunden och fixa i trädgården. Men när ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar?"

Svaret på Jämtins och Batljans retoriska fråga är mycket, mycket enkelt. Prioritera.