Folkpartiets Jan Björklund är Mr Skola. Med hårdare tag ska dagens ungdom danas till morgondagens ansvarstagande medborgare i kunskapssamhället. Problemet är bara att den kunskapsskola Björklund eftersträvar inte linjerar med de krav kunskapssamhället ställer på morgondagens arbetstagare. Fixeringen vid disciplin och kunskap förbiser bland annat det faktum att svenska elever är goda analytiker, en nödvändighet i ett samhälle där information och analysen av denna är långt mycket viktigare än utantillkunskaper.

Men Björklunds fixering vid kunskap omfattar inte alla. Christian Blom-Lanz ställde därför en mycket relevant fråga till Björklund och hans allians vid gårdagens partiledarutfrågning i SVT när han undrade varför de praktiska gymnasieutbildningarna inte ska leda till högskolebehörighet.

Svaret är mycket enkelt; Jan Björklunds skola är ett sorteringsinstrument. Därför är också höga trösklar i stället för en gymnasieskola som skapar genvägar till högre utbildning en självklarhet. Att enkelt kunna byta bana ingår helt enkelt inte i visionen.

Riktigt intressant blev gårdagens utfrågning när ungdomsjobben kom på tal. Varje ungdomsjobb har kostat 900 000 kronor per jobb. Skatterabatten regeringen givit företag som anställer unga har gått till företag som McDonalds. Är det vettig politik mot ungdomsarbetslösheten? Knappast. Det tycker inte ens regeringens ekonomiska råd som klassar det hela som ineffektivt använda kronor. Trots den generösa rabatten är ungdomsarbetslösheten dessutom rekordhög i Sverige. Björklunds kontring, att det skulle ha varit ännu värre utan rabatten, är ett så hypotetiskt påstående att det över huvud taget inte går att ta på allvar.

Frågan om höjd gräns för statlig inkomstskatt var en viktig fråga att ta upp, som tydligt belyser alliansens skattesänkarfilosofi.

Alliansen har prioriterat skattesänkningar. I Jobbmanifestet annonserade man att man nu vill gå vidare i sitt arbete för att gynna de redan gynnade, bland annat genom att höja inkomstgränsen ytterligare för den statliga inkomstskatten. Ett förslag som förvisso andas mer Moderaterna än Folkpartiet, därav Björklunds svårigheter att försvara det hela, men trots det även Folkpartistisk politik som del av alliansen.

I fråga om arbetslöshet bland invandrare och den diskriminering som finns i Sverige hade Björklund inte något tydligt svar att ge. Han nöjde sig i stället med att konstatera att det inte är tillåtet att diskriminera i Sverige. Nej. Men det sker ändå. Därför borde det också finnas en effektiv politik mot detta. Att någon sådan inte finns illustrerade Björklund tydligt genom sitt pladdriga svar. Förslaget om Medborgarkurs som lyftes fram är för övrigt populistiskt trams. En del av den Björklundska kravpolitiken och markering om hårdare tag för integration. Trots att det inte går att studera sig integrerad och medborgarkunskap dessutom mycket väl skulle kunna vara en integrerad del av SFI.

Slutligen; Gårdagens utfrågning i SVT var informativ, trots pladdriga nonsenssvar från Jan Björklunds sida. Det handlade om skolan, skatterna och integrationen, precis som Folkpartiets politik. Att jämföras med torsdagens utfrågning av Sahlin, som handlade om allt annat än kärnfrågor.