Den stora skolnyheten i går var gammal, rostig kärlek. En programledare i tv och Maria Wetterstrand var ett par, för 20 år sedan. I gymnasiet. Detta flagranta fall av otillbörligt gynnande, vänliga frågor till Wetterstrand och vänstervridet ironiska till den förenade högern, gjorde tittarna upprörda meddelar Expressen över tre sidor. Den tidningen kan skilja på stort och smått.
Annars var skoldebatten föredömligt tydlig och programledaren bäst i klassen. Han heter Natanael Darwinger och sprider vanligen viktig och intressant kunskap i programmet Skolfront.

Och debatten mellan partiledarna nådde ända fram till MVG, tack vare Darwinger. Skillnaderna mellan blocken lyftes fram, liksom några påtagliga likheter. I grunden verkar blocken överens om det mesta, även om skolminister Jan Björklund gör sitt bästa för att placera sig själv i okunskapens och populismens skamvrå. Han klär i dumstrut.
Björklund slår skolan i huvudet på sina politiska motståndare och kommer aldrig att acceptera blocköverskridande uppgörelser om skolans framtid. Långsiktighet, annars det viktigaste för både föräldrar, elever och lärare sträcker sig aldrig längre än fyra år.
Det viktigaste för Björklund är inte skolan utan debatten om skolan.
Skolan är medlet, makten målet. Det mesta är ännu fel men nu skall skolan bli bättre. Drill och disciplin är de övergripande målen, orättvisor, utsortering och utslagning mest irriterande. De stör bilden.
En skola för alla är inte Björklunds skola.